Anna, Babak och horan
Från det att händelsen på Crazy Horse ägde rum tills dess att händelsen togs upp i Stockholms tingsrätt har Babak Jemai konsekvent hävdat att han skött sig exemplariskt vid ingripandet mot Anna Sjödin och hennes sällskap. Han har hävdat att han inte kallat Anna Sjödin för hora, slyna, slinka och andra liknande kvinnoförnedrande synonymer. Anna Sjödin hävdar motsatsen. Hon menar att Babak Jemai redan från första stund kallat henne för hora m.m.
Han är nykter och han vet att hans yrkesroll inte tillåter honom förolämpa gästerna. Han får inte bidra till provokation eller förolämpning. Allt detta vet han om. Därför hävdar han konsekvent att han inte kallat Anna för hora.
Men kära vänner, denna linje höll Babak ända fram till slutpläderingen. När det var dags för åklagaren att tala för sin sak visade det sig, i slutpläderingen, att Babak faktiskt kallat Anna för hora. En gång, hävdade åklagaren.
Hela tiden, hävdade Anna.
Vem har rätt?
Babaks vakter påstod att de inte hörde Babak fälla några kvinnoförnedrande ord. Med facit i hand borde de kanske ha sagt att de hörde honom kalla Anna för hora, åtminstone en gång. Det hade naturligtvis sett bättre ut om alla vakter sa samma sak, men de kunde omöjligt ha vetat att Babak skulle ändra sig i sista sekunden.
Vad fick Babak att ändra sig?
Sista vittnet var ett oberoende vittne. Ett oberoende vittne saknar lojalitetsband till bägge parter i rättssalen. Man kan säga att oberoende vittnen är främlingar för bägge parter. Deras vittnesmål är därför de mest värdefulla i en rättegång. Sista vittnet hörde Babak Jemai avlossa en kaskad av kvinnoförnedrande uttryck. Hora, fitta, slyna osv.
Så låt oss komma ihåg vissa saker:
Babak hävdar att han inte kallat Anna Sjödin för hora. Vittnet håller sitt vittnesmål och Babak ändrar sin version till att ha kallat henne för hora.
Vittnets redogörelse stödjer Annas linje mer än den stödjer vaktens. Samma oberoende vittne säger nämligen: “Jag blev väldigt förvånad över att en vakt kunde bete sig så.” Särskilt exemplariskt betedde sig med andra ord inte Babak. Det finns fler intressanta saker man kan skriva om Babaks aggressivitet, men jag sparar det till andra inlägg.
Leif Silbersky sammanfattade det bra i sin slutplädering. Han sa att det var hedervärt av åklagaren att påpeka att Babak ljugit i rättssalen.
Babaks trovärdighet är ännu inte borta, men den har kraftigt försvagats. Dödsstöten mot Babaks trovärdighet kommer i ett annat inlägg.
Bevisningen talar för att Anna inte kallat Babak för svartskalle. Det är nu bevisat och avklarat att Babak kallat Anna för hora.
/Nina
Anna, Babak och den svarta skallen
Först och främst, heder åt er som läser hela inlägget.
Jag satt i rättssalen i dag när den andra och avslutande dagen av rättgången mot Anna Sjödin hölls. Anna Sjödin satt till vänster om ordföranden och Babak Jemai satt till höger.
Och jag är så glad. Anna Sjödin kan inte ha sagt “svartskalle” till Babak Jemai. Jag ska, tack vare Leif Silberskys slutplädering, snart förklara varför Babaks ”svartskalle”-påstående är en efterkonstruktion.
Anna Sjödin kommer inte fällas för kränkning. Det finns inga oberoende vittnen som bekräftar att hon kallat Babak Jemai för svartskalle och sedan sagt ” det är sådana invandrare som dig vi inte vill ha fler av i det här landet”. Det enda vittnet som påstås sig hört detta är en servitris.
Men det kan hon omöjligen ha hört. Leif Silbersky visade skickligt varför.
Enligt Babak Jemais vittnesmål ska Anna Sjödin halvviskande ha kallat honom för svartskalle och sedan halvviskande ha sagt “det är sådana invandrare som dig vi inte vill ha fler av i det här landet”. Servitrisen som hörde både ordet “svartskalle” och det andra citatet stod fem-sex meter ifrån Babak och Anna.
Kruxet är förstås, och det inser alla som varit på en nattklubb, att ingen kan höra något som är halvviskande från fem-sex meters avstånd när musiken dånar ur högtalarna. Leif Silbersky var genial Alla vittnen som hördes frågades om de hade hört Babak och Anna prata. Några hade inte hört något, och de som hade hört något befann sig på 1 -1,5 meters avstånd från Anna och Babak. Man kan inte stå längre bort än så om man ska höra någon prata i normal samtalston i en högljudd dansklubb. Inte ens en människa med idealhörsel kan höra ett sådant samtal. (Att Babak sade “halvviskande” i vittnesmålet är tydligen också en efterkonstruktion. I förundersökningen förekommer inget “halvviskande”. Jag har inte läst förundersökningen, jag kan personligen inte svära på att det stämmer.)
Så varför misstror man servitrisens redogörelse? Personligen misstror hennes avsikter eftersom jag anser att hon är lojal mot den vakt som är hennes pojkvän. Om det finns någon annan förklaring till varför hon skulle ljuga i rätten, har jag i så fall inte hört den. Hennes vittnesmål kan ju förstås vara ett uttryck för den krogkultur som finns i Stockholm som innebär att krogpersonal täcker för varandra i alla lägen. I viket fall som helst, så ljög hon. Det är viktigt att komma ihåg.
Alltså har inget oberoende vittne hört att Anna fällt rasistiska tillmälen. Däremot har vittnen, både från åklagarens sida och försvararens sida, hört Anna flera minuter senare kalla Babak Jemai för “en jäkla idiot”. Obs! “Svartskalle” har inget oberoende vittne hört, “en jäkla idiot” har flera vittnen hört. Bara så att man har det klart för sig.
Babak Jemai uppger inte för polisen, den aktuella kvällen, att han har blivit kallad för “svartskalle”. I det förhör som polisen skriver ner framgår inte att något sådant har hänt. Inte heller i det andra samtalet med polisen påpekar han de rasistiska påhoppen som han senare “kom ihåg” att han hade fått. Polisen vet alltså ingenting. De som först får veta är de som köper kvällstidningarna. Babak bestämmer sig för att prata med kvällstidningarna om det som har hänt. Saker framkommer i artiklar och tevesoffor som inte finns skrivna i förhörspapprena. Att Babak skulle blivit kallad för “svartskalle” är enligt advokaten Leif Silbersky en efterkonstruktion.
Efter att ha hört det som framkommit i rättssalen så håller jag med om det. Det är en efterkonstruktion. Det är inte sanning det Babak håller på med, det är snarare en form av manipulering. På punkt efter punkt visade Leif Silbersky hur Babak ljög (om detta tänker jag skriva mer om i ett senare inlägg).
Som jag tidigare skrivit fanns det inga oberoende vittnen från åklagarsidan som kunde bekräfta Babaks påstående om “svartskalle”-epitetet. Det är viktigt att komma ihåg, eftersom Babak i efterhand påstått att Anna Sjödin sagt det upprepande gånger. Detta påstående stöds som sagt inte av något oberoende vittne, inte av kollegor till Anna Sjödin och knappt av Crazy Horse-personalen (servitrisen är ett undantag och någon vakt har jag för mig påstår samma sak). Och det ska tilläggas att 16 vittnen kallades och hördes.
Alla säger att ord står mot ord, men det är inte sant. Annas + nästan alla vittnens ord står mot Babaks och hans väktarkollegor.
Det här ämnet är så intressant, vänta er fler inlägg om det. Tills vidare kan jag känna en viss ”rättvisan segrar”-nöjdhet över att Babaks efterkonstruktioner blottades. Han (och hans advokater) ändrade så mycket att jag som åhörare häpnade.
/Nina
Inget rättsskydd för misshandlade
Jag undrar om Anna Sjödin blir den första medborgaren som får rätt mot ordningsvakter? Statistiken talar mot henne och efter att ha sett kvällens Uppdrag granskning så förstår jag varför. Påverkade människor har ingen trovärdighet. Alls. Ordningsvakter kan puckla på bäst de vill för de vet att i rätten så är det de som framstår som trovärdiga.
Och visst är de trovärdiga. Vakterna är ju nyktra, de ska tåla provokation, de ska inte förolämpa gästerna, de ska vara “the better man” i sådana situationer. Därför vinner de nästan varenda åtal och därför förlorar de som blivit misshandlade. Men vad händer när vakterna missköter sig? När det är de som provocerar? När det är de som förolämpar, när det är de som är påverkade av droger?
Rättsväsendet måste ta sikte på att förstå den svagare partens sida. Den som är utsatt för vakternas maktmissbruk.
Om vakterna har bestämt sig för att slå ett slag kan de lika gärna slå några till. Det finns i praktiken inget rättsskydd för den som blir misshandlad.
Och visst har det hänt att medborgare fått rätt mot vakter som överträtt sina befogenheter, men de är få, mycket få. Framför allt verkar problemet vara att medborgares åtal om misshandel skrivs ner från första början. Så var också fallet för Anna Sjödin. Det som prövas nu i rättssalen är de åtalspunkter som tjänstemannen väckt.
Alla medborgare som är onyktra efter att ha besökt krogen en fredagskväll, behöver inte bemöda sig väcka åtal om det har brukats våld mot dem av en tjänsteman. Någon upprättelse från rättsstaten kan de inte räkna med att få. Och så, mina vänner, så kan det inte vara.
/Nina
P.s. Se Uppdrag gransknings inslag om detta på nätet eller se reprisen. Och Fadde Darwich, fd vaktchef på Spybar, skrev (överraskande) bra i dagens Expressen.
