Ärekränkning, olaga frihetsberövande, mened, förberedelser till mened samt misshandel
Jag i sällskap med god vän anländer till nattklubb Swing In i Malmö omkring klockan två. Vi har tidigare på kvällen även besökt puben Brogatan och dessförinnan närvarit på en privat sammankomst.
Vi förnöjer oss ett tag och jag har vid denna tidpunkt sammanlagt under hela kvällens gång druckit fem starköl och 8 centiliter starksprit. Strax innan kl. 04.00 bestämmer vi oss för att lämna Swing In och tillsammans går vi ner i källaren för att hämta ut våra ytterplagg varvid min upptäcker att hans kvitto på inlämnat ytterplagg är borta. Efter ett kortare meningsutbyte mellan garderobspersonal och min vän uppmanar vännen att ignorera det inträffade och förklarar även att vi skulle kunna återkomma nästkommande dag för att hämta ytterplagget som i det här fallet var hans jacka. I anslutning till detta finns det en ordningsvakt som uppmanar oss att skynda oss på varpå den ene vakten plötsligt tar tag i min arm. Jag rycker då instinktivt tillbaka min arm samt på ett högfärdigt sätt avvisar och kommenterar hans beteende. Jag befinner mig nu vid trappan som leder upp från källaren då dessa vakter kopplar ett s.k. polisgrepp på mig varpå de för ut och släpper taget om mig utanför entrén. Vakterna återgår till entrédörren och fortsätter sitt arbete med att bl.a. ta farväl av gäster. Min vän befinner sig nu vid garderoben på väg upp från källaren.
Denna av vakterna drastiska åtgärd utförs utan något som helst fysiskt motstånd från min sida utan finner situation en aning lustig och minns att jag ifrågasätter vakternas uppträdande. Jag uttrycker mig inte på något sätt hotfullt utan istället lite ironiskt på följande sätt: ”Varför gör ni så här? Även jag tränar kampsport och detta är ett väldigt effektivt grepp.” Jag uppfattar aldrig om eller vad de replikerar till detta. Väl ute upplever jag att jag blivit orättvist behandlad och anser att vakterna använt strängare medel än vad förhållandena krävde varvid jag väljer att gå fram till en av vakterna och kommenterar hans tidigare handlande och beteende. Detta görs även nu på ett kanske lite högfärdigt sätt och jag säger någonting i stil med: ”Nu är jag ute! Är du nöjd nu”. Inga svordomar används, inga hotelser uttalas och absolut ingen våldshandling förekommer från min sida.
Detta utlöser ett raseriutbrott och kommer väldigt oväntat och hastigt till uttryck i form av ett angrepp mot delar av min kropp. Vakten tar först ett tag i min vänstra arm och kopplar därefter ett grepp runt min nacke och hals. Av rädsla gör jag för en kort stund motstånd och försöker avvärja angreppet varpå vi efter några få sekunder hamnar på marken. Under detta korta motstånd utdelas varken sparkar, slag eller någon annan form av våldshandlig utan motståndet som jag gör är enbart att inte låta mig brottas ner av vakten.
Nu anländer fler vakter och jag upplever nu ett överdrivet våldsamt och irrationellt förfarande av vakterna och jag hör hur de sinsemellan utbyter hetsiga kommentarer. Antalet vakter är svårt att bedöma då jag ligger på mage med ansiktet nedåt. Fler än en vakt sitter nu över mig och håller fast mig med fast grepp.
Under detta skede gör jag inget som helst motstånd utan ifrågasätter än en gång vakternas handlande. Jag säger: ”Vad gör ni? Vad håller ni på med? Jag har inte gjort något!”. Jag hör nu klart och tydligt omkringstående människor säga: ”Era fascister! Han har ju inte gjort någonting!”. Andreas kommer nu ut från Swing In och ser mig ligga på marken med ett antal vakter ovanpå.
Samtidigt sätter vakterna handfängsel på mig och lyfter senare upp mig och leder mig in på Swing In och till ett litet utrymme strax till höger om entrén och som mest kan liknas vid ett omklädningsrum. Jag frågar återigen: ”Vad gör ni? Varför gör ni så här? Vad har jag gjort?”. Jag läggs ner på mage på golvet med huvudet inkört under ett av omklädningsskåpen. Jag känner smärta i höger hand och ber därför att de lossar lite på det högra handfängslet. Detta uttryck om smärta tillika önskemål avvisas av vakterna som säger: ”Men bara håll käften och ligg still!”. Vidare hör jag hur vakterna nu fabricerar ett händelseförlopp och jag hör hur de diktar ihop följande anklagelser: ”Han sparkade och slog mig”, ”Det svinet petade mig i ögat och hotade mig” och ”Det är hot mot tjänsteman och helt klart ett fall för polisen. Ring polisen”. Detta upplevde jag som en direkt brottslig handling. Maktlösheten och kränkningen som jag kände då var fruktansvärd.
Efter ett par minuter anländer polis till platsen. Jag meddelar nu den polisman som står närmast mig att jag har kraftiga smärtor i höger handled och ber honom att lossa på handfängslet. Han svarar: ”Ok, men ligg still”, varpå han lossar lite på det högra handfängslet. Jag frågar om det är i sin ordning att jag sätter mig upp. Han bifaller önskemålet och jag sätter mig upp i sittande ställning.
Jag frågar nu samma polisman, som nu sitter på en bänk framför mig, vad det är som pågår men får inget svar. Jag minns att jag kommenterar situationen så här: ”Men snälla någon, det här är ju helt sjukt. Herre gud, hur kan man göra så här”. Samtidigt kommer en av vakterna och ställer sig framför mig. Han ler hånfullt samtidigt som han uträttar något i ett av omklädningsskåpen.
Strax därpå leds jag av polis ut till en radiobil av typen piket och som var mycket sparsamt utrustad med endast ett litet utrymme baktill som jag beordras krypa baklänges in i. När vi färdats en bit frågar jag vart vi är på väg men uppmanas att vara tyst. Efter ett par minuter anländer vi till en vid denna tidpunkt för mig okänd polisstation. Jag leds ut och fram till två arrestvakter som med assistans av en polisman visiterar mig. Handfängslet tas nu av och jag ställs ett antal frågar och skriver under en lista på beslagtagna tillhörigheter. Åter igen frågar jag vad som pågår och får denna gång till svar att jag strax ska få tala med en polisman. Klockan är nu 4.30.
Jag leds därefter in till en cell där jag sitter väntades en stund tills jag påkallar vakternas uppmärksamhet. Vakter anländer och jag frågar hur länge jag ska sitta i cellen. Jag får svaret att vänta. Efter en tid påkallar jag åter igen vakterna och ber om att få gå på toaletten. Samtidigt frågar jag återigen var jag är och anledningen till varför jag är här. Jag frågar även om jag får ringa till min sambo. Jag får enbart till svar att vänta tills polisman kommer.
Klockan 07.00 anländer en polisman som delger mig misstanke om hot och våld mot tjänsteman och ett förhör inleds. Vakterna har då uppgett att jag sparkat, slagit, hotat och gjort våldsamt motstånd.
Yttrande
Till att börja med måste jag ge uttryck för min djupaste besvikelse. Detta har varit en mardröm som jag inte trodde var möjlig i dagens rättssamhälle. Jag är djupt chockad och har lidit oerhört av ovannämnd händelse. Denna incident har inte bara inneburit för mig en väldig integritetskränkning och förolämpning utan det är också en juridisk försummelse för alla parter.
För mig är denna händelse totalt främmande och jag är förvånad hur obehindrat dessa falska anklagelser kan användas i ett sådan här sammanhang.
Det är ordningsvakters åligganden att i sitt arbete uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han eller hon bör uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Ordningsvakter skall även ha genomgått godkänd utbildning med målet att ge deltagarna sådana kunskaper i konflikthantering att de kan lösa konfliktsituationer utan våld. I de fall våld måste användas skall de ha tränats så att bara det våld som behövs för att lösa uppgiften används. Dessa föreskrifter från Rikspolisstyrelsen har inte på något sätt efterföljts. Tvärtom har dessa vakter överträtt de lagar och regler som avser ärekränkning, olaga frihetsberövande, mened, förberedelser till mened samt misshandel.
Vid den första konfrontationen med vakterna vid garderoben gjorde jag mig inte skyldig till den av vakterna vidtagna åtgärden om att koppla grepp på mig och sedan tvinga mig ut ur lokalen. Jag anser att en uppnosig kommentar och ett fräckt avvisande inte rättfärdigar en sådan åtgärd.
Den andra konfrontationen är av mer allvarlig karaktär då den grundar sig på totalt falska utsagor. Vaktens irrationella handlande i denna situation kan enbart förklaras med en besinningslös maktdemonstration som kanske till en början inte var uppsåtlig men som genom mitt motvärn blev irreversibel. I samma ögonblick som vakterna beslöt sig för att sätta handfängsel på mig fanns nu inget annat sätt att legitimera denna handling än att framställa ett osant händelseförlopp som berättigar denna åtgärd. Jag åberopar de människor som var närvarande vid händelsen men inser svårigheten att hitta och be dem vittna då de inte är kända för vare sig polis eller mig. Detta olaga ingripande som ligger till grund för de falska vittnesuppgifter som vakterna lämnat härrör från det säregna kollegial som karaktäriserar ordningsvakter.
Att utpeka någon såsom brottslig eller lämna uppgifter som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning är olagligt. Jag vågar påstå att jag blivit utsatt för förtal och kan även vittna om förberedelser till förtal. Inte bara dessa grova anklagelser och ej sanningsenliga vittnesuppgifter är olagliga, även ingripandet och handhavandet är olagligt.
Förutom de två kollegor som vittnat till händelsen finns ingen annan bevisning för det misstänkta brottet. Det kan omöjligen finnas andra bevis som pekar på att det som framgår i deras vittnesuppgifter överensstämmer med sanningen. Att jag intagit alkoholhaltiga drycker och för tillfället saknar vittne är något som talar emot mig, så därför vill jag i denna maktlöshetens desperation klargöra min bakgrund, värdegrund och mitt levnadssätt.
Min självuppfattning stämmer mycket bra överens med min omgivnings uppfattning om mig. Det råder ingen som helst tvivel om de påståenden jag nu lägger fram. Om så önskas finns ett flertal karaktärsvittnen som är villiga att uttala sig i saken. Jag har lång erfarenhet av universitetsstudier och arbetslivserfarenhet som till huvudsak präglats av humanistisk och beteendevetenskaplig inriktning. Jag har t.o.m. studerat kriminologi och arbetat som kriminalvårdare. Detta innebär att jag har god insyn i hur det är att vara verksam som tjänsteman och vilka risker och utmaningar som kan föreligga i samband med detta yrkesutövande.
Jag har aldrig någonsin varit i närheten av att utföra en våldshandling. Jag har aldrig tidigare befunnit mig i något sammanhang där våldsinslag skulle ha förekommit. Allt detta är för mig väldigt främmande och det ligger inte i min natur att vilja utöva våld på någon annan människa. Jag respekterar allt människoliv, allt liv för den delen, och jag har varit verksam vid många områden gällande humanitära hjälpinsatser. Jag avskyr och föraktar gatuvåld och har aktivt arbetat för informationsspridning om respekt och hänsyn. Genom regelbunden meditativ träning och långvarigt kampsportsutövande har jag vunnit hög självkontroll och självbehärskning. Jag har hög tolerans och är förhållandevis fördomsfri och jag har aldrig varit våldsbenägen och jag tar stort avstånd från kriminalitet och droger.
Min framtoning kan vid vissa tillfällen uppfattas som snorkig och högfärdig. Med en distinkt dialekt och med ett stöddigt ordval skulle jag kunna uppfattas som överlägsen och arrogant i vissa situationer. En sådan uppfattning från en opponent kan leda till rädsla och skulle därpå även kunna få våldsyttringar. Där argumenten tryter tar nävarna vid. Det är just detta som hänt utanför Swing In. En annan kvalificerad psykologisk förklaring är storleksskillnaden på mig och vakten. Vakten som mätte något mindre än mig i längd kan ha känt sig hotad på grund av detta och på så vis framkallat en rädsla som senare fick honom att agera därefter.
Jag ifrågasätter gärna och ofta samhällsstrukturer och personer. Jag är beskaffad så och det är ju trots allt en del av mitt yrke. Mig veterligen är det inte brottsligt att på ett trotsigt sätt ifrågasätta och kommentera en tjänstemans, vakten i det här fallet, uppträdande. Inte heller rättfärdigar det någon typ av handgriplighet.
Förutom de psykosociala påfrestningar som detta inneburit uppkom flera fysiska skador. Vid andra konfrontationen där jag överfölls av ett flertal vakter uppkom mindre blodutgjutelser runt käkpartiet och hals samt blodutgjutelser på båda underarmarna och ett skrubbsår på vänster armbåge. Handfängslet som tidigare nämnt sattes på alldeles för hårt ledde till en klämskada där nervtrådarna på höger armled kom till skada som i sin tur ledde till en känselförlust i höger tumme och pekfinger.
Efterspel
Det hela resulterade i en rättegång i Malmö tingsrätt några månader senare. Rättegången föranleddes av polisförhör av mig samt vakterna. Polismannen som utredde detta fall var en ung nyexaminerad polis som tidigare arbetat som krogvakt i Malmö. Polismannens förhörsteknik ska jag inte gå närmare in på men hans bemötande och frågeställning var allt annan en objektiv.
Jag frågade polismannen varför inte några andra vittnen hade frågats på plats vid incidenten. Det stod ju trots allt ett tjugotal andra gäster utanför krogen. Jag fick inget konkret svar.
Polismannen antecknade mina svar på en bit papper och läste sedan upp vad han skrivit varpå han ber om ett muntligt godkännande. Vid detta tillfälle lät allt bra men när jag en vecka senare fick det utskrivet på papper fanns stora felaktigheter i förhörsprotokollet.
Under rättegången satt två av vakterna vid sidan om åklagaren och sedan blev en tredje vakt inkallad som vittne. Deras berättelser skiljdes åt och ingen tycktes i klarhet beskriva vad som hade hänt. Vakterna gjorde ett uselt försök att förvränga sanningen men många, om inte alla av deras vittnesuppgifter kunde motbevisas. Ärrandet lades ner då nämndemännen och domaren kom fram till att vakternas och vittnets trovärdighet var bristande samt att deras redogörelser för ingripandet skildes åt markant. Enligt mig var det ytterst pinsamt att höra hur vakterna inte ens lagt manken till att synkronisera sina berättelser. De satt och ljög i rätten men rättvisan blev skipad och jag frikändes.
Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.
