Därför blir Lambertz så ensam

oktober 4, 2007

lambertz.jpg
ANALYS.
Göran Lambertz utredning kring krogvakter är angelägen men vilka resultat den kommer att leda till återstår att se. Att kritisera juridiksverige är ingen tacksam uppgift. Kårandan bland juristerna är stark och tillåter inte gärna öppen kritik. Den som kritiserar kollegor blir själv ifrågasatt. Upprättelse.nu har haft kontakt med flera jurister och poliser som i förtroende kunnat berätta hur jargongen är. När vi frågar om de inte borde berätta öppet blir svaret ”det fungerar inte så, det vore döden för karriären”.

Redan nu har exempelvis DN:s artiklar om Göran Lambertz granskning visat att det finns problem med våldsamma vakter, knarkande vakter och vakter som ljuger för att komma undan. I förlängningen sätter granskningen ett kallt strålkastarljus rakt på rättsväsendet som i många fall skyddar vakterna. Men få av juridikens makthavare förutom JK tycks vilja erkänna och ta i problemen.

Rättsväsendet har bekymmer:

Nämndemännen är åldersdigna och ifrågasätter sällan och när det sker är det ofta efter partilinje dvs vänsterpartister ser till sociala skäl och vill lindra straffen.Moderater tenderar att lita till vakter och poliser och vill oftare fälla och då med högre straff. SVT:s Östnytt berättar idag om åldrade nämndemän. Dessa är sällan ute i den verklighet och krogmiljö som de sedan ska vara med och döma om.

Åklagarna litar till vakter och polis och väcker regelmässigt åtal mot gästen men lägger ner åtalet mot vakten. På så sätt skyddas rötäggen. Åklagarna förvandlas till de kriminellas lakejer. Men när JK frågar åklagarna själva om de ser några problem med detta svarar de nej i sitt skriftliga svar men åklagare vi talat med säger att ”det är pinsamt för hela kåren att vi inte ifrågasätter mer” och ”alla vet att det är så här”

På frågan om vänskapsband mellan vakter och polis blir det samstämmiga officiella svaret från polisen är att det inte finns några felaktiga lojaliteter. Men de poliser vi talat med i stockholmsområdet ger en annan bild. Inte sällan känner vakter och poliser i piketbilarna varandra. ”Det måste fungera så vi träffas ändå väldigt ofta. Ibland flera gånger varje kväll” menar en polisman och fortsätter ”det är först nu som granskningen börjat men det sker halvhjärtat och på många håll inte alls”. Han är också kritisk till kollegorna ”Jag vet många som tycker det här är olustigt på samma sätt som att alla vet att det finns ordningsvakter som jobbar med värdetransporter på dagarna som jobbar extra som dörrvakt på kvällar och nätter och ger ut insiderinformation om rutiner och tider till kriminella kompisar han eller hon lärt känna i dörren.”.

Domarna vägrar ofta uttala sig men även här finns konservaktiva värderingar som slår igenom och domare som vill ”sopa problemen under mattan”. En domare sa till oss att ”det gamla talesättet – dömt är glömt – gäller än”. En ung nämndeman som brukar fika tillsammans med domare och jurister avslöjar hur det kan gå till när domare och jurister driver med Göran Lambertz och hans granskning av rättsväsendet. Nämndemannen funderar på att sluta eftersom hela kulturen är sådan ”att man inte ifrågasätter”. Den som gör det riskerar att mobbas av domaren och i förlängningen få ett samtal med någon av kollegorna från nämndemannaföreningen. ”Det blir för jobbigt”. ”Ofta är domarna redan färdigskrivna av domaren och hans personal när vi sammanträder och då måste man vara väldigt stark om man ska orka ifrågasätta.”

Upprättelse.nu har tidigare skrivit om hur svårt det är att granska och få en överblick av förkunnade domar. Det leder till att människor som ifrågasätter utifrån sitt enskilda fall lätt kan riskera att kallas rättshaverister medan det är för trögt att få fram underlag för att prata om det generella läget. Den journalist som exempelvis vill granska hur många fall som ord står mot ord och vakten vunnit har en i stort sett omöjlig uppgift eftersom han eller hon måste kontakta varje tingsrätt och kunna varje enskilt målnummer för att få ut någon vettig information. Det gör att alla sammanställningar blir svåra och journalisten blir väldigt beroende av tips inifrån domstolarna. En kultur som inte är öppen och som inte uppskattar den som talar med media.

Lambertz är inte ensam. I domstolsvärlden finns enskilda personer vi talat med som håller med honom fullt ut. Men officiellt krävs det mycket innan någon ska våga prata om problemen som sträcker sig långt utanför frågan om dörrvakter.

Från politiskt håll tycks intresset begränsat att ta tag i dessa problemen. Varken Beatrice Ask eller hennes föregångare Thomas Bodström har visat något större intresse att ta tag i dessa frågor inte heller Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Lars Leijonborg, Göran Hägglund eller för den skull Göran Persson. Om intresset vaknar denna gång beror på om det politiska trycket ökar eller inte. De krafter som vill skydda och konservera rättsväsendet från öppen kritik är väldigt starka. Det är därför Lambertz blir så ensam. Men uppgiften att slåss för rättssäkerheten får inte enbart vila på axlarna på statens advokat menar vi på upprättelse.nu.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.