Veckans debattör var nyligen med om en rättegång mot en ordningsvakt. Men till skillnad från många andra fall så slutade historien med att vakten fälldes. Här är berättelsen om hur det gick till. En berättelse som ger hopp om att en förändring kan vara på gång och att i alla fall vissa i rättsväsendet tycks vakna.
”- Bojja honom, bojja honom”
Då insåg jag att det var kört, hur fan ska man klara sig ur detta? Va fan, det var ju han som sparkade mig, jag har ju inte gjort något? Vem ska tro på mig? Vad gör jag här? Tankarna springer friskt i skallen för tillfället.
Jag står upptryckt med näsan mot ett glasfönster med hårt sittande handbojor om handlederna Och blottar hela mitt förskräckta ansikte ut mot ”kroggatan” Vad ska folk som går förbi tro. Egentligen vill man bara vakna upp hemma i sängen och inse att detta bara var en mardröm.
Ett antal poliser kommer till platsen, då vakten som har omhändertagit mig sliter tag i en av dem och uttrycker sig följande: – ”Jag vill göra en anmälan om våldsamt motstånd.”
Inte helt oväntat är det ingen som ens bryr sig om eller vill lyssna på mig. Jag blir förflyttad till en av polisbilarna. Väl inne i polisbilen blir jag upprörd och frågar; ”ska inte jag få berätta om vad som har hänt?”
Poliserna försöker lugna ner mig och ber mig berätta vad som har hänt. Vi blir sittande bra länge i polisbilen. Man känner sig rätt utsatt i detta läge, folk står och pekar och pratar som man vore värsta kriminella killen.
Men det känns ändå som jag blir trodd av polisen. Då dom naturligtvis är, som jag antar, partiska i ett sådant läge, så känns det rätt bra.
Varför ska annars en kille som precis blivit omhändertagen av polisen och gjort våldsamt motstånd, bli avsläppt utanför hemmet. Min sambo kom i en taxi precis bakom polisbilen. Hon ställde sig frågan varför jag satt i bilen och vakten stod kvar och jobbade precis som om ingenting skulle ha hänt.
Tiden går och jag blir uppringd av en kvinnlig polis som vill ha ett förhör med mig. Nervöst begav jag mig till polishuset samma dag som hon ringt.
Hon berättar varför jag är där, hon skulle förhöra mig som målsägande och inte helt oväntat också som misstänkt.
Men hon började med att förhöra mig, där jag var målsägande, detta förhör tog ca 1.5 timme. Efter detta blev jag förhörd där jag var misstänkt, detta förhör tog ca 5 minuter.
Då det var omöjligt att jag gjort mig skyldig till något brott fanns ju inget annat än att förneka vad vakten sagt. Det var rent utav sagt löjligt att höra vad han påstått. Det var med lätta steg jag gick ifrån polishuset. Det kändes som jag fick något slags medlidande från polisen, vilket hon naturligtvis inte uttryckte sig om.
Men då det var en ordningsvakt som jag anmält för misshandel, så hade jag inga större förhoppningar om utredningen. Det gick ett par dagar och jag fick ett brev hem i brevlådan. Öppnade ivrigt brevet och läste att jag inte längre var misstänkt, utan åtalet lagts ner i brist på bevisning. En stor sten släpptes från mitt bröst. Fy fan vad skönt! Jag var inte längre misstänkt!
Efter ytterligare några dagar kommer ett brev till från polisen, lika ivrigt som innan öppnade jag brevet och läste att vakten blivit åtalad för misshandel. Hur är detta möjligt, hur gick det till? Kan det verkligen vara så att rättvisa finns? Efter ca 10 månader, så var det dags för rättegång.
Det var med stor nervositet som jag satte mig bredvid åklagaren i tingsrättssalen. Detta kan nog ha varit mitt livs jobbigaste stund. Att behöva sitta ansikte mot ansikte med den som misshandlat mig. Men det var ändå en rätt skön känsla. Det var han som var tvungen att försvara sig. Jag skulle ”bara” behöva upprepa hela händelseförloppet igen, som om det inte hade varit nog jobbigt.
Utdrag ur min berättelse från rättegången: Han tog fram sin mobiltelefon och filmade ”en kamrat” och vakten. ”Vakten” kom fram till honom och slog telefonen ur hans hand. Därefter tog ”Vakten” tag i honom och ledde honom tillbaka till Babars entré. Inne i entrén hamnande han på golvet, han vet inte hur det gick till. ”Vakten” rev och slet medan han låg på mage. Plötsligt kände han en spark i sidan av magen. Det gjorde ont. Han såg inte vem som sparkade, men det var bara ”Vakten” i direkt anslutning till honom. Han ropade på hjälp och kröp ihop eftersom han inte ville att det skulle hända något mer.
Utdrag ur vaktens berättelse från rättegången/polisförhör. ”Vakten” förnekar gärningarna. ”Vakten” fick någon av en black-out på grund av den stressiga situationen och fick för sig att han skulle ta med ”Killen” innanför entrén till Babar. Till en början var ”Killen” lugn men sedan började han kränga med kroppen och skrika ”övervåld”. När de just kommit in i entrén på Babar så snubblade de på tröskeln. Möjligen föll de omkull på grund av att ”Killen” Stretade emot. Det finns ingen möjlighet att han skulle ha kommit åt ”Killens” magregion med fötterna, möjligen med knäna.
Åklagaren hade kallat 3 stycken vittnen. Tingsrätten gör följande bedömning. ”De tre vittnena har samtliga, oberoende av varandra sett hur ”Killen” under det att han legat på mage fått en spark mot magtrakten av ”Vakten” . Samtliga vittnen har uppgett att sparken såg ut att vara omotiverad. Någon anledning att beljuga ”Vakten” kan dessa vittnen knappast ha.
Enligt tingsrättens mening är det härigenom utrett att ”Vakten” utdelat en spark mot ”Killen” i enlighet med som närmare beskrivs i åtalet.” Påföljd. ”Ordningsvakten är tidigare ostraffad. Ordningsvakten döms nu för gärningar vilkas sammanlagda straffvärde ligger på fängelsenivå. Straffvärdet och ”Vaktens” personliga omständigheter gör emellertid att han bör ådömas en villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Alternativstraffet bestäms till 2 månaders fängelse.”
Detta var ett enhälligt beslut i tingsrätten. Att en ordningsvakt ens blir dömd känns för mig väldigt onaturligt. Det är väl dom som ska hålla ordning på stökiga gäster och se till att lagar och förordningar följs. Inte misshandla dom och missbruka de förtroende de fått.
Men det känns inte mer än rätt att han döms, med tanke på vad han gjort. Han kommer inte heller att få fullfölja sin tjänstgöring som ordningsvakt och det känns betryggande när man nästa gång ska besöka nattlivet i Örebro.
Till andra som kommer att råka ut för liknande eller har råkat ut för liknande. Våga stå på dig, vik inte en tum, berätta sanningen. Den kommer fram i slutändan ändå.
Jag vet!
Läs mer om detta fall:
Vakten sparkade honom i magen
Vakten: Allt är rent påhitt
Krogägaren dementerar bråket
Dörrvakt dömd för misshandel
Publicerat av upprattelse 
Veckans debattör är ordningsvakt i Stockholm. Han tycker det är dags att upprättelse.nu tar ytterligare ett steg. Det är hög tid för nya utmaningar. Vad tycker du? Håller du med? Delta i debatten du också.
