“Någon som vet en bra advokat?”

februari 15, 2010

Vi fick ett brev med en fråga:

Jag blev misshandlad av en vakt medan en andra vakt stod och höll tag i mig. Dörrvakten bröt sönder min handled och en benbit gick av. Det var nu i somras 2009. Medan vakterna höll mig så kom en man ut och tog strypgrepp på mig. och jag tappade luften. Det enda vakterna gjorde var att titta på. En person fotade händelsen. Men hans kamera blev omhändertagen. Nu har de gjort en anmälan mot mig om våldsamt motstånd vid arrest.

Det jag gjorde var att jag ifrågasatte varför min vän blev utskickad och så blev jag ombedd att lämna krogen, vilket jag gjorde. När jag sa till vakten att jag tyckte att han var en idiot så tog han tag i min handled och började bryta och jag frågade vad han gjorde. Då bröt han mer. Sen så stod jag still och fick vänta i över 1timma innan polisen kom.

Under den tiden hann allt det föregående hända. Nu behöver jag en advokat.

Polisen la ner min anmälan för att de sa att den inte kunde styrkas. Jag fick lämna mitt vittnesmål samt ett vittne som var där på plats. Men jag fick aldrig peka ut vem av vakterna det var som bröt av min handled. Samma natt så bad jag poliserna att skjutsa mig direkt till akuten för att jag hade så ont. Men jag fick ligga kvar i deras fyllecell. En hel natt av förnedring. Nu väntar jag på rättegång där jag förmodligen kommer att förlora och få betala stora summor för något jag inte gjort.

Tyvärr så har jag inte varit världen bästa människa så mitt gamla brottsregister kommer de att dra upp. och så sitter jag där och ja ni vet nog. Jag har varit för videoövervakningar länge utanför krogar. Det skulle ha behövts vid bla det tillfället.

Någon som vet en bra advokat?


“Jag får panik”

februari 15, 2010

UPPLEVELSER. Vi har fått ett brev från en kvinna som berättar om sina upplevelser av krogbesök:

Den 5 december 2009 var jag ute på krogen med vänner, När klockan börjar närma sig stängningsdags blir en nära vän till mig väldigt kränkt utav en entrevärd.

Det min vän har gjort är att han har köpt en öl strax innan de skulle stänga och frågat ägaren om han fick dricka upp den innan han gick ut och det var inga problem. Men vakterna skiter i det och kastar ut honom.

Då går jag fram till entrevärden som gjorde detta och frågar va fan han sysslar med. Jag blir väldigt arg och kastar ur mig lite dumma saker men jag hotar aldrig honom.

Entrevärden tar tag i mig och kastar ner mig från trappan med huvudet före ut på gatan/vägen. Jag reser mig upp och utspringandes kommer två vakter med batong och börjar vifta och hota oss som stod utanför.

Jag och min vän går sedan där i från och väntar en stund sedan går jag fram till vakten och vill be om ursäkt för att jag sa lite dumma grejer. Han accepterar inte det utan skriker backa backa! Sedan går vi hem. Jag funderar inte så mycket mer över det sedan mer än att jag tycker att det var vakterna som betedde sig illa mot oss, det var dom som var våldsamma.

Nu har det gått ca två månader och jag och ett sällskap gick till samma krog. Vi var städade och hade bara kul. När jag och min tjej ska gå in frågar vi en annan vakt om vi kan betala inträdet med kort i baren och det gick bra. Men då kommer vakten från förra gången fram till mig och säger att jag är portad i ca 2-3 månader. Då säger jag att jag vill fråga ägaren om det och tar ett steg framåt då flyger entrevärden på mig och kastar ner mig i golvet och bryter upp armarna bakom ryggen på mig,sedan tar han upp mig och håller fast mig under armen och nacken och håller mig där, jag får panik och skriker släpp mig flera gånger.Min tjej, min svärmor och svärfar ser alltihop och ifrågasätter vad som pågår men blir bort knuffade.

Sedan släpper vakten taget och går ut med mig och knuffar mig hårt ut mot stora vägen. Jag går bara därifrån.

Vakterna/entrevärdarna bär nu batong. Snabbt därefter blir min svärfar slagen i ansiktet utav en man som påstod att han satt i vägen. Vakterna/entrevärdarna låter gärningsmannen få gå runt helt fritt bland alla andra.

När polisen kommer fram pratar dom först med min svärfar som blev slagen, Poliserna pratar aldrig med mig. Senare går jag fram till vakten och frågar efter hans vaktnummer för jag vill göra en anmälan. Då säger han att han inte har något vaktnummer utan är bara är värd. Då frågar jag honom om dom här batongerna får ni ha dom? då svarar han,

Vilka batonger menar du? Också går han iväg. Hörde från andra att den här vakten har blivit av med sin ordningsvakt licens för en misshandel.

Kan lägga till att jag var inte full men jag hade druckit och var lite berusad, drack 6 öl 33cl tre starköl och tre mellanöl.


Vakter på Berns

februari 15, 2010

Vi fick ett brev från en gäst som känner sig illa behandlad efter besök på Berns:

Jag och min man tillbringade nyårsaftonen på Berns. Vi hade en fantastisk kväll med god mat, underhållning och dans. Vi är båda i femtioårsåldern, anser oss vara fredliga och hänsynsfulla människor.

Jag blir hårdhänt utslängd på gatan, därav vittnar ett stort blåmärke på min arm. Mina stövlar ligger fortfarande i påsen, jag har inte fått en chans att ta på dem. Vi kan inte se händelsen som något annat än en ren provokation från vakternas sida. De vill utöva makt. Vi har hört många berätta om liknande händelse men ibland tänkt att ”ingen rök utan eld” Nu vet vi bättre. Det räcker med att lugnt och fredligt vänta på sin partner medan denne byter skor. Sorry Berns, trots er i övrigt professionella personal så kommer vi aldrig att besöka er igen.

När kvällen var över ställde vi oss i kö för att hämta våra ytterplagg. När de var uthämtade satte sig min man i en soffa medan han väntade på att jag skulle byta skor. Plötsligt står en vakt där som uppmanar honom om att gå omedelbart. Han förklarar lugnt att han väntar på mig och att vi strax ska gå. Han tar ingen notis om förklaringen men lägger märke till min mans norrländska dialekt varvid vakten säger att han inte ska inbilla sig att han är hemma i Norrland nu och kan ta hur mycket tid på sig som helst.

Här ska nämnas att många fortfarande står kvar i kön, vi är alltså inte sist.

En ordväxling uppstår och vakten uppmanar honom att de ska gå ut och göra upp. Min man avböjer, talar om vad han heter och begär att få veta vaktens namn. Han vägrar att uppge detta. Ett vittne som sett upprinnelsen till händelsen kommer till min mans försvar, hon blir uppmanad att försvinna annars ska de hjälpa henne ut vilket de också gör tillsammans med min man. Hon får inte heller en chans att vänta på sin kompis som byter om.

Jag frågar en andra vakt som nu dyker upp men han säger att jag inte har med det att göra. Har man rätten att vara anonym bara för att man har en vaktbricka?

Jag går min väg för att finna någon annan ur personalen som kan svara men blir upphunnen av en tredje vakt som ber mig försvinna därifrån. Stämningen är hotfull, jag är både rädd och upprörd. Jag frågar vad min man har gjort och då säger vakten att han är en rasist. Plötsligt har jag gett honom en örfil. Jag försvarar inte min handling men jag är kränkt och förödmjukad, det känns som att delta i ett mardrömsspel ur Kafka.


Rättvisan segrar alltid!

juni 6, 2008

SERIE OM VAKTVÅLD. Tecknaren Max Gustafsson som driver siten samircomics publicerar just nu en serie av 16 tecknade strippar i tidningen CITY om hur uselt vårt rättsväsende kan fungera om du kommer i kontakt med dörrvakter.

Läs alla stripparna här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Vakter polisanmälda

april 25, 2008

UPPDATERAD. En av våra läsare tipsar om denna film.

ARENAVÅLD. Djurgårdens supporterklubb Järnkaminerna är mycket kritisk till klubbens egna säkerhetsvakter efter gårdagens derby på Råsunda. Vakterna som ska se till att det går lugnt till var istället de som orsakade bråk rapporterar bland annat DN.

- Det jag reagerar mest på är inte det fysiska våldet utan säkerhetsvakternas attityd mot oskyldiga, betalande åskådare, säger Magnus Öhrman, ordförande för Järnkaminerna.

Ett antal polisanmälningar mot ordningsvakter är gjorda, och fler är att vänta, enligt Magnus Öhrman som lägger den största skulden på Djurgårdens säkerhetsavdelning. Nästa vecka är det match igen och det är tveksamt om säkerhetsavdelningens närvaro då är önskvärd.

- På måndag är det hemmamatch mot Ljungskile och då förväntar vi oss att säkerhetsavdelningen inte är på plats, för vi känner oss säkrare utan deras närvaro, säger Magnus Öhrman till SvT.

– Den videodokumentation jag sett visar att ett dussintal småtjejer skadades. Även unga killar råkade illa ut. I stora drag drabbades engagerade, fredliga supportrar. Vi ser otroligt allvarligt på detta, säger Öhrman till Länstidningen i Östersund.

– Det är fortfarande svårt att utröna exakt vad som hänt. Men av de bilder jag sett av förloppet agerade inte vakterna särkilt bra. Det är såklart oacceptabelt att det blir så här över huvudtaget, säger Bo Lundqvist, Djurgårdens ordförande till Svd.se.

Björn Johnson bloggar om händelsen:

Många av mina vänner spenderade sista timmen med att få batongslag från Djurgårdens så kallade ordningsvakter. Personer vi praktiskt taget betalar löner till, misshandlade tonårstjejer, äldre människor samt helt vanliga djurgårdare.

Jag och många, många andra kommer inte låta Djurgårdsfamiljen misshandlas på det här sättet. Redan nu finns krav på att de ledande inom Djurgårdens säkerhet ska avgå och aldrig mer sätta sin fot på Stockholms Stadion.

Även Sandra bloggar om vakterna:

Vad som nu kommer ske återstå att se men om man gissar så kommer det att bli ett krig mot ordningsvakterna, på våra egna läktare och det känns inte alls bra. Kommer då vanliga supportarar skrämmas iväg från matcherna och hellre välja att se matchen på TV av rädsla att komma i kläm. Man kan bara hoppas att det förblir lugnt men vad man hört så är det alldeles för mycket att hoppas på. Ordningsvakterna har gjort ett fruktansvärt övertramp på DIFfamiljen och jag tror att de kommer straffas för det, dock hoppas jag att de straffas enligt lag i en rättssal för misshandel och övervåld.

Anders Svensson skriver på Svenska Fans:

Tidningsrubrikerna är stora när fansen missköter sig, kastar in saker och avbryter matcher. Men var är rubrikerna när ordningsmakten uppenbarligen ägnar sig åt övervåld på oskyldiga fans?

Andra som bloggar om detta:

Återigen har ett fotbollsderby blivit till rena farsen. Denna gång inte bara beroende på idiotiska huliganer som finner ett nöje i att slåss utan dessutom med hjälp av vakter och polis. Lasse B

Sara skrev hos Grandmaster Peder

Precis som “Johan” skriver så var det polis men framförallt vakterna som stod för misshandel, hot och tumult igår. Min lillasyster på 12 år(!) blev hotad av en polis med orden “backa din jävla hora, annars….” när vi försökte gå till tunnelbanan, min lillasyster blev livrädd samt ledsen och har inte sovit på hela natten och stannar därför hemma från skolan idag. Vem skyddar oss från dessa avarter som huserar inom rättsväsendet? Vi betalar också skatt!


“Mitt ord är inget värt mot en väktares”

april 4, 2008

VÅLD. Tjugoen misshandlade personer togs omhand på Södersjukhusets akutmottagning förra helgen. Nio av dem hade skallskador och två hade knivskurits. DN tillbringade en natt på akuten där sex av tio våldsoffer blivit misshandlade förut.  

Dragan 26 år, är också han en skötsam kille som läser sista året på Tekniska högskolan i Stockholm. Strax efter midnatt dansade han helt fredligt bredvid en tjej på en klubb på Södermalm. Plötsligt kommer vakten och särar på dem. Någon, förmodligen vakten, tar strypgrepp och ger honom en kraftig smäll.
Det blir varmt av blodet som rinner över munnen längs hakan och ned på kläderna. Dragan blir utslängd. Hans kompis hjälper honom till akuten där han skjutsar honom i rullstol för att han inte ska svimma.

- Huvudet håller på att sprängas, säger Dragan och grimaserar. Jag tittade knappt på henne. Det här är så djävla onödigt att det är inte sant. Jag fattar inte att jag ska sitta här. Dragan tycker inte han har något att vinna på att anmäla misshandeln.

- Jag orkar inte, det får räcka med att sitta här hela natten. Mitt ord är inget värt mot en väktares.


Uppsalas hemlösa kränkta av väktare

mars 26, 2008

UPPSALA. Hemlösa i Uppsala känner sig kränkta av väktare och poliser. Oftast handlar det om verbalt våld – men också fysiskt. – Vi vill inte ha sådant drägg här. Så kan de säga, berättar en hemlös man på Stadsmissionens verksamhet i Uppsala för Situation Sthlm rapporterar tidningen Expressen.

Flera av de hemlösa som tidningen pratat med känner sig utsatta, inte bara av väktare – utan även av poliser. – De var flera poliser. De slog nästan ut hjärnan på mig, säger en hemlös till Situation Sthlm.


Ordningsvakter anmälda för övervåld

mars 22, 2008

VÅLD. – Vakterna drog batongerna och en av dem viftade med sin precis framför näsan på mig så jag blev rädd och backade. Vi sade till dem att hålla sig lugna och att vi ville ha dit polisen. Vakterna uppträdde väldigt aggressivt hela tiden, säger Lars, en av de fem männen i sällskapet på Harrys till Barometern.

Enligt Lars och Peter var det vakterna som provocerade fram våldet. – En av vakterna kom fram till bordet och jag reste mig upp för att höra vad han sade, men jag hörde inte och började gå mot utgången. Då slet han tag i mig bakifrån och tryckte ner mig på golvet, säger Peter.

Peter fördes ut på gatan av vakten och hans fyra kompisar följde med för att se vad som hände. – Jag hade inte uppfattat situationen som hotfull så det var märkligt att de var så hårdhänta mot Peter. De tryckte upp honom mot väggen utanför och viftade med sina batonger, säger Lars.

Ute på gatan uppstod tumult. Enligt Lars slog vakterna en av kompisarna över ryggen och i tinningen. Den yngste av männen skyddade sig mot slagen och fick tag i vaktens batong och kastade iväg batongen, samtidigt som han själv blödde från huvudet. Varken Lars eller Peter vet hur han började blöda.
– Jag såg inte så mycket för jag låg med ansiktet mot gatan mestadels av tiden. Men jag är besviken på polisen. Det kändes inte som om de var intresserade av att höra vår historia, säger Peter.

Lars filmade delar av händelseförloppet med sin mobiltelefon, men en polis och en vakt tog ifrån honom mobilen. – Jag har inte fått tillbaka den än, säger Lars.


“Jag tror på korruption”

mars 11, 2008

FÖRBANNAD. Katrin Schulman bloggar om att hennes anmälan av dörrvakterna lagts ner.

Det här betyder ju att man kan bli hur illa behandlad av dörrvakter som helst. Det kommer aldrig att resultera i nån rättegång ändå. De här aporna kan slå sönder dig så att du blir missbildad för resten av ditt liv. Det kommer inte att bli nåt av det ändå. De här asen försvaras av en högre makt som städar upp efter dem. Det är jag säker på. Det här luktar skumt. Med jag skiter i vad de pysslar med. Jag är mest förbannad över att jag inte fick chansen att sätta dit de jävlarna.

Men Ismael och Mohamad, eller vad ni nu hette. Grattis! Ni kan fortsätta att misshandla människor. Kör på! Ni kommer aldrig att behöva försvara era handligar ändå.

UPPDATERAD. Expressen skriver om fallet här. Fler opinionsbildare behöver uppleva Katrins erfarenheter då kanske det kan hända något. Rättsväsendets representanter är precis som vilka myndigheter som helst, men beter sig som om de var ofelbara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Arenavåld

mars 2, 2008

ARENAVAKTER. Stockholms södra skriver om våldsamma arenavakter som slår först och pratar sen.

Under onsdagens match hände det som Bajens supportrar i flera år ägnat tid till att slå tillbaka på. En testosteronstinn vakt visade upp en inställning vilken inte hör hemma hos personer med profession med rätt att bruka våld. Vakten slog till en ung supporter så pass att denne fick åka in till sjukhus med en bruten handled och åtta stygn på ena benet som resultat, detta med ett machomongos attityd och utanför lagens gränser.

Svaret blir inte dialog utan istället batonger och därifrån är det en vakt som utmärker sig särskilt. Han börjar med att raskt rappa på med batongen en gång och mana supportern med det proffesionella ordet “spring”. När denne självklart inte besvarar denna uppmaning, men heller inte gör någon tillstymmelse till våld tillbaka, så sker fler slag.

Efter situationen senare under matchen, gjordes försök till att fotografera vakten. Detta slutade med att de fotograferande lämnades över till polis och i gammal känd rättslös ordning förvandlades saken till ett omhändertagande för ja…vad dom nu hittade på. En laglig rätt förvandlades alltså till en påhittad olaglighet. Vi ser nu fram emot extra mycket att den rättsliga processen kommer igång och personens identiteter blir kända. Fler anmälningar kan komma att göras så att fler blottläggs.


“Misshandlades av krogvakter”

februari 18, 2008

VAKTVÅLD. Han gick på nattklubb på Stureplan för att fira en kompis. Nu ligger han på sjukhus med bruten arm – och anklagar vakterna för brutalitet. – Vakterna på klubben Hell’s Kitchen misshandlade mig, säger Carl-Johan Beckman till tidningen Expressenrespektive Stockholm City.

Carl-Johan Beckman anser att vakters brutalitet är ett stort problem i Stockholms klubb- och krogvärld. – Jag har ofta sett brutala vakter tidigare. Men det här är första gången jag själv är offer, säger han.


“Inget stort problem med övervåld från krogvakter i Umeå”

februari 12, 2008

ÖVERVÅLD? Enligt justitiekanslern Göran Lambertz översyn av branschen är det inte ovanligt med krogvakter som utövar övervåld när de jobbar. Alf Bergström, ansvarar för ordningsvakters utbildning i Umeå, anser dock inte att det är ett utbrett problem med ordningsvakter som använder övervåld i tjänst och pekar på att väldigt få krogvakter polisanmäls rapporterar VK.

Alf Bergström är dock medveten om att många anser att det är ett utbrett problem, men menar att man samtidigt måste se på verkligheten där det är få ordningsvakter som åtalas.

Det är möjligt att Bergström har rätt att antalet anmälningar är lågt i Umeå. Mycket talar för att det är i storstäderna problemen är störst. Men samtidigt är frågan hur eventuella anmälningar hanteras eftersom de flesta vet att om du anmäler en vakt åker du själv mest troligt dit eftersom vakten motanmäler. Eventuella mörkertal resonerar inte Bergström om. VK har fått in berättelser precis som vi på upprättelse från unga människor som upplevt problemen.

- Det var då han flög på mig bakifrån, han och den andra vakten. Han ger mig ett slag över käken, tar struptag och drar mig in i ett rum. Sedan låser de dörren, och ena vakten trycker ner mig mot en stol medan den första vakten kastar in mitt huvud i väggen och säger något om att jag inte kan tilltala dem hur som helst.

Efter händelsen får Andreas syster, och skjuts för kvällen, reda på vad som har hänt och går för att konfrontera vakten och fråga denne vad som har hänt. Allt hon möts av är ett nekande, och en vakt som säger att de inte kastat ut någon på länge. En polisanmälan om misshandel följde, men Andreas ändrade sig då det kändes hopplöst.

- Vakterna skulle yrka på att jag var full och aggressiv, och de är väl många vakter som skulle gå i god för honom, jag har bara ett vittne som även hon var onykter.

Varför ska man riskera att bli rättslös om man går på krogen. Vi på upprättelse har tyvärr bara ett råd att ge. Var nykter om du går på krogen. Än är problemen inte lösta även om mycket tyder på att vissa i rättsväsendet börjar vakna.


Karin Schulman anmäler en vakt på Stureplan

januari 21, 2008

BLOGGAR. Karin Schulman skriver i ett par inlägg på sin blogg om sina upplevelser av vakter på stureplan i natt.

Men när jag tog fram min mobil för att ta en bil då slog han bort min arm så att mobilen flög iväg och landade i tre delar. När jag böjde mig för plocka upp delarna så tog han tag i mig och lyfte upp mig. Det var helt sjukt. Två vakter lyfter upp mig och bär mig genom hela Spy Bar. De bär mig så högt att mina trosor syns. Jag slår vilt omkring mig. Såklart! Jag var helt galen! På grund av min attityd blir jag utburen ur klubben. Alex kommer fram för att fråga varför de bär mig. Då kommer två andra vakten och brottar ner honom på golvet. MAN GÅR ALDRIG PÅ EN VAKT BAKIFRÅN! skriker de som om vi vore i militären. Väl ute på gatan brottar de ner mig. De kastar sig på mig de stora äckliga bimbosarna så jag ligger på marken, på gatan med dessa enorma människor över mig. Alex, Calle och Polisjonas rusar ut och tror att jag svimmat eller dött eller nåt eftersom jag ligger på marken. Men det är vakterna som pressar mig mot marken för att jag har taskig attityd. ”Hon är anhållen för våld mot tjänsteman!”, skriker den ena apan.

Där får jag sitta i ca 10 minuter och sen kommer vaktchefen. Han sjasar ut de galna vakterna och sätter sig bredvid mig. Han är hur schyst som helst. Han ber mig om ursäkt för sina vakters beteende. Han inser att vakterna gjort fel och att jag inte gjort nåt fel alls och sen frågar han mig vad jag vill göra. Jag vill bara hem och sova, så han släpper ut mig. Jag är inte längre anmäld för våld mot tjänsteman eller förtal. Där ute möts vi av poliser som väntar på att förhöra mig angående vakternas brutala beteende. Så blir vi alla förhörda och jag berättar vad som hänt. Efter att polisen lyssnat på min historia anser han att jag borde anmäla det här. Och polisjonas som såg alltihop sa att det var min skyldighet att anmäla sånt skitbeteende. Så jag gjorde det. Och idag är polisJonas mycket stolt över mig. Jonas anmälde också den galna vakt som drämde till honom i ansiktet. Är inte det kul! En polis som anmäler en vakt.

Det var väldigt jobbigt att berätta samma historia om och om igen för de otroligt trevliga poliserna. Det var svinkallt att stå på gatan i en timme och göra det här. Men det var värt det. Jag hoppas att jag på ett pyttepyttesätt bidrar till att vakterna på krogen slutar att använda övervåld mot sina gäster. För det är inte ok. Vi är där för att festa och har kul. Inte för att få stryk.


“Vakter ger ingen trygghet”

januari 19, 2008

ARENAVAKTER. Signaturen Hockeybesökare 50+ skriver en insändare där han ifrågasätter vakternas beteende i samband med idrottsarrangemang i VLT.

Matchen mellan VIK och Oskarshamn fick ett tråkigt efterspel och det berodde inte på förlusten med 5-6 i förlängningen.I den tredje perioden rusar två huliganer upp i VIK-klacken och börjar högljutt hota åskådarna. Där­efter sliter huliganerna tag i en åskådare och misshandlar honom innan de sedan släpar ut honom från läktaren. Allt detta skedde helt oprovocerat.Många gånger har vi fått läsa om huliganer som stör friden på våra arenor och nu tycker jag det är dags att VIK sätter stopp för sina huliganer som springer runt med batong och bricka. Ordningsvakt inger inte längre trygghet för mig, snarare oro om vad som komma skall.

Detta baseras på mina upplevelser i onsdags i ABB Arena när klubbens vakter misshandlade klubbens supportrar. Är det så vi vill ha det?

Önskar att någon inom VIK vill kommentera detta.

Hockeybesökare 50+


“De trodde jag var full”

januari 17, 2008

GÖTEBORG. Läraren Karl Thegerström, 28, anmäler nattklubben Nivå i Göteborg till handikappombudsmannen rapporterar GT. – Jag nekades inträde på grund av min synskada, säger han. Det är inte första gången som effekterna av synskadan misstolkas, men nu tycker Karl att det får vara nog.

Karl skadade synen i samband med en hjärnhinneinflammation när han var två år. – Jag ser ungefär tio procent av fullsyn och har svårt med detaljer, säger han.

Det var strax före tolvslaget på nyårsafton 2006 som Karl och hans kompisar ville in på Nivå. Karl var den ende som fick nobben. Vakten trodde att han var berusad, trots att Karl bara druckit två glas vin. – Min synskada gör att jag har svårt med balansen. Och jag tittar lite längre än normalt på olika saker, för att få in mer information. Jag förstår att det kan misstolkas, säger han och tillägger: – Men när jag har förklarat varför jag gör så här borde det accepteras…

Efter att ha talat med ytterligare en vakt förstod Karl och hans kompisar att förklaringar var lönlösa.- De gick helt på beteendet: Dålig balans och osäkra ögon, säger han.

Karl har anmält Nivå till handikappombudsmannen.


Kysste varandra – kastades ut av vakten

januari 7, 2008

KUNGÄLV. Jenny Silvervind, 19, och hennes flickvän gick på krogen Combi i Kungälv i lördags kväll. Men halv tre på natten slängdes paret ut. Enligt kvinnorna tålde inte vakten att de kysste varandra rapporterar GT.

– Det var när vi kysste varandra som vakten tog tag i oss och sa ”Gå till nån jävla leb-klubb i stället!” berättar Jenna och fortsätter:
– Sedan sa han att ”Hade alla varit som ni skulle jorden snart vara utrotningshotad” och att det skulle vara man och kvinna…
Några killar som stod i närheten skrattade åt paret.
– Det var som om de höll med vakten, minns Jennas flickvän.
Båda kände sig kränkta efteråt.
– Varför ska man behöva gömma sina känslor för den man älskar? undrar Jenna.

Hennes flickvän konstaterar att det är okej för heteropar att visa sin kärlek – men tydligen inte okej för homopar.


Vart är krogbranschen på väg?

december 11, 2007

Linda Ahlfors skriver en fråga i Ålandstidningen efter att ha blivit märkligt behandlad av krogvakter

Det är lördagskväll, tid för fest och samvaro. Jag och mina kompisar ska ut på stan.

Det är min tur att köra, inte bara för att vara mer uppmärksam på vad som sker runtomkring en, utan också för att jag sedan åtta år tillbaka har en sjukdom som är svår att kontrollera om jag dricker alkohol. Det har jag lärt mig acceptera, men försöker ändå leva ett så normalt liv som möjligt.

Det är inte alltid enkelt. Ibland faller jag omkull och får kramper. Det hände tidigare en gång på Arkipelag. Då ringde vakterna efter ambulans och skickade mig till sjukhuset.

Den här gången åker vi också till Arken. Vi betalar in, jag ser fram mot en trevlig kväll tillsammans med mina kamrater, några av dem hitresta från Norge.

Under kvällens lopp går jag ut en sväng för att sedan komma tillbaka till Arken. Jag går förbi vakt nummer ett som släpper in mig. Vid den andra dörren blir jag stoppad av vakt nummer två som jag visar min stämpel för.

Han visar tillbaka till vakt nummer ett som plötsligt säger att jag inte slipper in längre, eftersom jag två gånger åkt ambulans från krogen (det var en gång).

Under samtalets gång ändrar han sig igen och låter mig gå in till nattklubben dit jag glatt styr min kos. Då kommer plötsligt vakt nummer två igen och tar tag i mig och bryskt drar ut mig.

Någon förklaring ville de inte lyssna på.

Förklaringen enligt vakt nummer ett är att “chefen” inte håller med de båda vakterna i deras bedömning. Någon förklaringen från någon “chef” får jag dock aldrig. Han kommer ut men behandlar mig som luft trots att jag står där.

Nu undrar jag. Har en sjukdomsdrabbad inga rättigheter? Är det bara “normala” som är välkomna till Arken? Är det så ägarna vill att de anställda ska arbeta?

Har inte kunden alltid rätt? frågade jag “chefen”. Kunden har aldrig rätt, svarade han. Det de som ska ha respekt för oss, inte tvärtom.

Jag har själv arbetat i krogbranschen och vet att sympati, empati och ömsesidig respekt är det viktigaste man har i sitt sätt gentemot kunderna.

Jag undrar också varför det inte finns fler kvinnliga dörrvakter. Är det för att männen känner sig hotade. Kvinnor skulle tackla problem på ett helt annat sätt än män.

Det ser man på till exempel på Dinos. Där accepterar de folk som är annorlunda.

Linda Ahlfors

Vårdö

Arkipelags vd Ann-Louise Djupsund svarar:

“Självfallet är en sjukdomsdrabbad gäst lika välkommen som alla andra gäster. Det är svårt att föra en diskussion i tidningen, så Linda; kontakta mig gärna så kan vi diskutera saken vidare.”


En händelse, där själsliga sår sitter kvar.

maj 2, 2007

En händelse, där själsliga sår sitter kvar.

Den aktuella kvällen hade jag arbetat sent, jag är ensamföretagare och
civilekonom med eget företag. Jag åt en sen middag och drack vin med min
syster. Jag var vid tillfället en vuxen kvinna på 36 år. Händelsen
utspelades sig för ett år sedan och jag vaknade senast i natt av oro och
tankar kring övergreppet mot mig.

Vi begav oss efter middagen till en populär pub/restaurang i Stockholm. Den
finns i närheten av min bostad. Vi kom in på stället och var där ett tag.
Jag kom senare i samspråk med vakterna. Jag förstod inte vad som fick dem
att plötsligt hålla fast mig i mina armar. Jag vet dock, att jag inte gjorde
mig skyldig till något brottsligt eller uppseendeväckande. De två vakterna
höll ändå fast mig, så jag inte kunde röra mig.

Jag upplevde hela situationen, som oerhört förnedrande och kränkande, vilket
gjorde mig upprörd och ledsen. De sammanför mig sedan med polis, som i sin
tur, fortsätter att frånta mig min myndighetsförklaring och frihet, genom
att sätta på mig handfängsel. Uppenbarligen sade vakterna något till
poliserna, som i sin tur fick dem att sätta handfängsel på mig och stänga in
mig i ett trångt utrymme i piké bussen.

Jag kände mig upprörd av det onödiga ingripandet av mig, då jag de facto
inte hade gjort någonting brottsligt. Jag bodde nära restaurangen och kunde
ta mig hem själv om de bara bett mig gå därifrån och om de släppt mina
armar. En sådan fasthållande behandling är oerhört provocerande, förnedrande
och kränkande.

Jag är inte en person som slåss eller brukar våld mot människor och vet inte
ens hur man ger ett knytnävsslag. I samband med att de skulle ta av mig mina
tillhörigheter och behå med folk runtomkring, kan det ha fått mig att
reflexmässigt försöka resa mig upp från bänken inne på polisstationen, dock
inte med avsikt att slå eller sparka.

Jag kände mig förnedrad och ledsen av att de tvingade av mig mina
tillhörigheter, höll fast mig och tog min frihet samt upplevde det hela som
väldigt kränkande och mycket obehagligt. Jag sade nog även att jag ville
anmäla poliserna vid något tillfälle, då jag kände mig orättvist behandlad
av dem.

Jag blir sedan brutalt nedtryckt på golvet av polismän. De är hårdhänta, de
gör ont, de sliter av mig behå och mitt skärp.

Dagen efter tvingas jag åka taxi hem, med min nya blus som inte längre gick
att knäppa ordentligt framtill och med blåmärken på hela armarna, kraftig
svullnad på foten och ankeln samt smärta av mina, enligt läkaren på
stationen, sprickor i revbenen. Min nya plånbok fick jag tillbaka med ett
foder, som var helt sönderrivet och skärpet fick jag tillbaka i två delar.

Jag hade sedan smärtor i revbenen under ca 1,5 månad efter denna natt, en
smärta som ökade. Jag tvingades även gå i långärmat under lika lång tid,
trots den kraftiga värmen på mitt kontor, då mina armar blivit så fula av
polisernas behandling. Jag har en idag en blåaktig försjunkning i vristen
efter något grepp de använde, då de höll fast mig mot golvet.

Jag är 162 cm och väger 53 kg. Jag är inte missanpassad, missbrukare eller
kriminell. Jag blev anmäld för våld mot tjänsteman inne på polisstationen,
utan några vittnen till min förmån. Jag dömdes sedan i tingsrätten och fick
samhällstjänst 50 timmar plus 5 000 kr för kränkning, som jag tvingades
betala till polisen, som påstod sig fått ett knytnävsslag rätt i ansiktet,
allt mot mitt förnekande. Polisen sade sig fått en svagt övergående rodnad
av ett knytnävslag rätt i ansiktet. En arrestvakt, kollegan till polisen som
givit mig märket i vristen vittnade mot mig och uppgav en massa
felaktigheter om vad han sett och om vad jag hade på mig för kläder, kring
den påstådda händelsen.

Jag gjorde en anmälan själv mot poliserna, som lades ner, likaså lades min
överklagan ner. Trots att jag var, i stort underläge, var den som fått mest
skador, både kroppsligt, själsligt och materiellt och varit den som varit
med om ett grovt övergrepp mot min person. Dessutom fanns det fotografier av
mina blåmärken, tagna av rättsläkaren dagen efter, dock bagatelliserades det
hela som, att jag hade lätt för att få blåmärken.

Det här tillåts ske i vårt samhälle idag, så fort någon druckit vin,
befinner sig utan nära vänner och bekanta, omkring sig, då försvinner all
trovärdighet, respekt och rättvisa mot en hederlig medborgare. Vi betalar
skatt för det här rättsväsendet, som dömer oskyldiga.

Dessutom anser jag, att den så kallade, lagen om berusade, LOB missbrukas
enormt felaktigt av polisväsendet. Tolkningen av den säger, att den är till
för att skydda “den berusade” från att skada sig själv eller andra. Hela
polisväsendets missbruk av lagen gör det hela paradoxalt motsägelsefullt.
Poliserna borde som minsta krav inom kåren införa ett test på en medborgare,
att låta personen få blåsa i en alkoholmätare innan de kränker en människa
genom övergrepp och inlåsning samt omhändertar för LOB.

Jag läste Göran Lambertz artikel i DN debatt i morse den 2 maj 2007, om den
kränkta kvinna han beskriver i första stycket, som lika gärna kunde ha
handlat om mig. Jag tackar himlens makter, att JK tänker inleda en
granskning mot poliser och vakter idag.

Ja det här är min berättelse tagen direkt från verkliga livet i dagens
samhälle i sverige.

/Lena

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Om polisvåld

april 4, 2007

Hej

Jag skall berätta om i somras då jag och min pojkvän var hemma hade en trevlig middag. Plötsligt blev min pojkvän likblek och jag ringde ambulansen som kom. Han hade fått en hjärtattack eller panikattack visste inte riktigt men han kunde gå så vi gick ut på gatan. Då plötsligt kom en polisbil. Jag pratade med ambulansen på gatan som sa att min pojkvän var
helt ok.

Då kom polisbilen mot oss och två poliser stoppade oss och jag vet inte varför för jag sa till dem upprörd att jag ville till St görans sjukhus för min pojkvän var sjuk/panik vilket vet jag inte riktigt men amulansen ville inte ta med honom och jag var orolig. Min pojkvän blev misstänksam och frågade om de verkligen var poliser, då visade den ena sin bricka men min pojkvän Hasse såg inget det var ju mörkt och kl var typ 2300.

Då blev polisen våldsam och stampade på min pojkväns tå och då blev han rädd och sprang iväg. Poliserna efter honom mot en restaurang. Min pojkvän sprang rakt mot restaurangen vid hörnan för att få hjälp. För vi hade ju inte gjort något. Varför skulle de ge sig på oss?
Utanför restaurangen kom de ifatt oss och slängde min pojkvän som en trasa på golvet. Satte sig på honom och vred hans armar bakot. Jag fick nästan hjärtattack jag också. Se min stackars pojkvän helt hjälplös.

Tänkte direkt på han Osmo Vallo som hade dött av att polisen satt sig på honom. Jag började skrika men inget hjälpte utan då tog de mina händer och böjde dem bakåt och tvingade ner mig på en stol. Jag skrek och folk var nog chockade men gjorde inget för det fanns inget de kunde göra eller ville.

Hamnade båda hos polisen. Min pojkvän i fyllesäll och jag utanför. Fick lämna urinprov.
Min pojkvän hade enligt polisen redan lämnat prov på gatan. Nu är han åtalad för våld mot tjänsteman för polisen fick ett slag på armen. Själv kom min pojkvän hem blåslagen, blå tå och sönderrivna byxor.

Nu skall vi till rättegång snart och det blir hemskt. Polisen har sagt att jag verkade påverkad.
Vilket mitt prov visade att jag inte var. Sedan gjorde de husrannsakan hos oss men hittade inget knart hemma hos mig.

Man känner sig maktlös. De skriver att jag vägrat lämna urinprov, fast jag tydligt minns att inget ens bett mig om det. De ljuger ihop en historia till sin fördel.

Det är för djävligt.

BSK


Vem är trovärdig egentligen?

april 4, 2007

Till en början var han det perfekta offret. Misshandlad i tunnelbanan av Securitasvakter. Men historien om Adonis Hocheimy slutar när han i medier förvandlas till en fiffig förbrytare. Vem betraktas som trovärdig egentligen? Är rättvisa något som tillerkänns dem som förtjänar det?

Den 14 januari 2000. Fredag strax efter lunch, en fredag som vilken annan som helst. Vid Västra Skogen tunnelbanestation i Solna förgrenar sig den blåa tunnelbanelinjen: Den ena i riktning mot Akalla den andra mot Hjulsta.

Här på en bänk sitter Elisabeth Josifidou med en kurskamrat och väntar på 11:an mot Akalla. Längre ner på perrongen står några Connex-kontrollanter och ett par väktare. 10:an mot Hjulsta gnisslar in vid stationen. Elisabeth ser hur Connex-kontrollanterna kliver in i en vagn. Och hur en man hastigt lämnar samma vagn, tätt följd av kontrollanterna och väktarna.

Mannen fortsätter i rask takt mot rulltrappan. Den kortare av väktarna, han med ljust hår och mustasch, hinner upp mannen och försöker gripa tag i hans vänstra arm. Det är först när den andra väktaren kommer ikapp dem som de till slut får stopp på honom. Väktarna, som heter Patrik Fältskog och Jörgen Himmelstål, ställer sig på varsin sida om mannen, håller i hans armar och för honom mot rulltrappan.

Elisabeth ser hur mannen gör motstånd och försöker slita sig; hur väktarna försöker trycka ned honom mot rulltrappan. Stillsamheten som infinner sig strax efter det att tåget lämnar stationen bryts av ett vrål från mannen. Han spjärnar emot, sätter benen mot rundningen till vänster om rulltrappan, samtidigt som han hålls fast. Den ena vakten skriker åt mannen att ge sig. Men han fortsätter att kämpa emot.

Atmosfären på perrongen förtätas av bråket som nu upptar allas uppmärksamhet. Elisabeth Josifidou orkar inte längre, hon vänder blicken. Silja Strandberg ser också dramat. Det måste vara en smitare, tänker hon och ser hur de tar till allt hårdare tag för att få ner mannen på golvet. Hon ser hur den mustaschprydde väktaren vrider upp armen med sådan kraft att mannen med gråt i rösten skriker att armen kommer att gå av.

Då faller väktarna tillsammans med mannen till marken. Han fortsätter att skrika och be om nåd. Silja reser sig för att gå närmare. Mannen som ligger på mage, ber om förlåtelse. Silja tycker handgripligheterna blir allt mer obehagliga och börjar själv att gråta. Elisabeth Josifidou vänder blicken tillbaka och ser hur den större av de två väktarna tar fram sin batong och ger mannen på marken ett hårt slag som träffar över ryggen. Och sedan två till på ben och lår. Mannen skriker.

Connex-kontrollanterna står bredvid och ser på. Människorna på perrongen håller sig på behörigt avstånd, ingen ingriper. Elisabeth och hennes väninna står lamslagna. Sluta! ropar någon, men det ger inget resultat. Vakterna fortsätter. Kanske har de fått tag i en mycket farlig brottsling, tänker Elisabeth Josifidou, men kan ändå inte låta bli att tycka att de använder väl mycket våld.

Irina Hedman har precis tagit sig till Västra Skogen med en grupp från Frösunda Daily Center för att träna att åka rullstol i rulltrappor. Gruppen hör hur någon ropar på hjälp nere vid perrongen. Irina ser en ordningsvakt lutad över en man som ligger på betonggolvet med fötterna mot trappan. Väktaren med mustasch, sätter sitt knä på mannens rygg och försöker trycka ned huvudet mot golvet. Kollegan som står bredvid skriker åt mannen att skärpa sig. Men han fortsätter att skrika på hjälp vilket får väktaren att ytterligare pressa ned honom för att få på honom handfängsel.

Den gripne mannen blir flera gånger tillsagd att resa på sig, men lyder inte. Han säger att han inte kan och att han har ont. Han gråter nu helt öppet. Väktarna säger till honom att de tänker släpa upp honom om han inte ställer sig upp. De sliter till slut upp honom i knästående med händerna bojade bakom ryggen.

Irina lägger märke till hur mannens huvud är vinklat kraftigt bakåt. Sedan ställer sig väktarna på varsin sida av mannen och för honom uppför rulltrappan. Irina Hedman möter ordningsvakterna när de kommer uppför rulltrappan med mannen. När Irina får syn på honom förvånas hon över hans klara blick. Konstigt, tycker hon, eftersom hon trodde att väktarna hade tagit någon som var påverkad; en narkoman eller alkis.

Samtidigt som mannen blir släpad över golvet fortsätter han att vädja till väktarna att han ska få ställa sig upp. Efter en stund stannar väktarna till. Han reser sig sakta men står ostadigt på benen. Väktarna fortsätter att släpa mannen med magen mot golvet. Mannen, eller Adonis Hocheimy, som är hans namn, är då tjugosex år gammal, på väg från Lidingö Folkhögskola vid Rådmansgatan till Hjulsta för att hämta sin fyraåriga dotter på dagis.

Klockan tjugo i två kallas Polispatrull 3990, polismännen Johan Svanfeldt och Paul Hansson, till Västra Skogens tunnelbanestation. På plats, i sl:s personalutrymme ser poliserna hur Adonis står upp, snett lutad mot ett högt skåp, fortfarande med handfängsel på. Han svettas ymnigt om hals och ansikte. Adonis förklarar för poliserna att han har mycket ont i nacken och att han tror att den är bruten.

Polisinspektör Johan Svanfeldt tycker att det är märkligt att Adonis, som verkar lugn, fortfarande är belagd med bojor, han frågar Securitasvakterna om den gripne har varit stökig sedan han kommit upp till personalutrymmet. Vakterna svarar att mannen inte varit stökig. Johan Svanfeldt beordrar att handfängslen omedelbart ska tas bort. När den mustaschprydde väktaren tar av Adonis bojorna ryggar han tillbaka av smärta. Adonis som har svårt att stå upp vill sätta sig ned.

Polismännen hjälper till att försiktigt sätta ned Adonis på en stol och lutar hans huvud, som helt saknar styrsel, mot skåpet bakom stolen. Polisinspektör Johan Svanfeldt talar om för Adonis att han brutit mot ordningslagens 4:e kapitel genom att inte kunna uppvisa giltigt färdbevis, samt att han har gjort sig skyldig till våldsamt motstånd när han försökte smita från ordningsvakterna.

Adonis frågar poliserna om de kan ringa efter en ambulans eftersom hans nacke smärtar så. Vid det här laget börjar Svanfeldt ana att Adonis kanske inte fejkar sin skada. Poliserna försäkrar att Adonis skulle få komma till sjukhus så fort förhören är avklarade.

Adonis berättar för poliserna om hur våldsam den ena vakten var, att han hade blivit slagen med batong medan han låg på marken och sedan släpad upp till biljetthallen; hur han i hissen på väg upp till personalutrymmet ville att de skulle lossa lite på handfängslen som satt för hårt på och hur rädd han varit. Rädd för vakten med mustasch och kort snaggat hår: Han var mest aggressiv, och i hissen tog han strypgrepp på mig och sa åt mig att hålla käft, berättar Adonis.

Han berättar om tumultet, våldet, rädslan och förnedringen. Johan Svanfeldt börjar misstänka att ordningsvakterna begått fel vid ingripandet och frågar Adonis om han vill göra en motanmälan. Det vill Adonis. Klockan tjugo över två blir poliserna klara med förhören med alla inblandade. De hjälper sedan Adonis till hissen och vidare till polisbilen. De är tvungna att stötta honom under armarna och hålla hans nacke på plats.

Vid polisbilen fixerar de Adonis nacke och åker sedan vidare till Karolinska sjukhuset. Någon ambulans tillkallas aldrig. Första gången jag läste om att en »småbarnspappa misshandlats av väktare vid Västra Skogen« tänkte jag att det kunde ha varit jag eftersom jag bor ett par hundra meter från tunnelbanestationen. »Saknade färdbevis, blev misshandlad«.

Ordningsvakterna anmälde Adonis för våld mot tjänsteman och Adonis gjorde en motanmälan. I och med att det inte fanns någon konkret brottsrubricering inleddes en förundersökning av händelsen i stort. Till en början fanns sju identifierade vittnen. Förutom de två väktarna och tre kontrollanterna hade två utomstående vittnen hört av sig.

Adonis hamnade på neurologen på Karolinska. Fjärde och femte kotan i nacken hade förskjutits, skadats och klämt åt ryggmärgen. I medierna vevades bilder på Adonis i rullstol med nackkrage. Det gick att läsa att han var förlamad i höger ben och inte hade någon känsel från axlarna ner i armarna, samt att hans könsorgan slutat fungera. På sätt och vis var han det perfekta offret; en ung man med invandrarbakgrund, småbarnsförälder och nu också rullstolsbunden.

Kanske var detta till hans fördel när medierna först skrev om honom som drabbad av väktarvåldet. Den privata säkerhetsbranschen sattes under lupp i flera dags- och kvällstidningar. Polisen bantas och vaktbolagen växer; säkerhetsbranschen omsätter nu mer än polisen; färdiga väktare på fem veckor, var några av rubrikerna.

I början av mars 2000, knappt två månader efter tumultet på perrongen, lade åklagaren Kerstin Skarp ned polisutredningen mot väktarna och mot Adonis. Skarp förklarade beslutet med att hon hade hört en mängd vittnen, sett läkarintyg och pratat med de inblandade. Väktarna använde sig inte av övervåld, och skadorna Adonis ådrog sig kommer framför allt av att han landade olyckligt när han försökte smita ifrån väktarna, förklarade hon i Expressen den 9 mars 2000.

Ordningsvakterna hade enligt Skarp uppgett att de uppfattade att Adonis – när han smet ur tunnelbanevagnen – gjort sig skyldig till våld och förgripelse mot tjänsteman. Våldet och förgripelsen bestod i att Adonis skulle ha slagit en av kontrollanterna i magen med sin armbåge.

Bara några dagar efter beslutet att lägga ned polisutredningen framträdde en kvinna med namnet Linda i Expressen och sade att »det var den värsta misshandeln hon sett«. Ytterligare två nya vittnen, Margareta Lindholm och Sonja Murselovic, berättade för tidningen att de sett ordningsvakternas »omänskligt hårda behandling av Adonis«. Samtidigt krävde Adonis advokat, Ismo Salmi, att åklagaren skulle ta upp fallet en gång till.

Dåvarande chefsåklagare Jan Danielsson lyckades tysta de kritiska rösterna: I mitten av april 2000 medgav han att åklagaren Kerstin Skarp kunde ha gjort felaktiga bedömningar. Fallet med Adonis kan komma att tas upp i igen, sade han. Bjarne Rosén ersatte Kerstin Skarp som åklagare.

I mitten av juli kom till slut ett yttrande: Adonis Hocheimy bröt ryggen genom att själv kasta sig mot marken. Det går inte att bevisa att väktarna har skadat honom, förklarade Rosén. »Det vi ska titta på nu är om väktarnas behandling av Hocheimy förvärrat skadan. Brottsrubriceringen då blir inte misshandel utan vållande till kroppsskada«, sade han i en intervju till Expressen den 18 juli 2000.

Det som slår en när man läser igenom förhör, pm och protokoll som finns från fallet Adonis är uppgifterna som talar om att ordningsvakterna använde övervåld. En av poliserna, Paul Hansen, skrev i sina minnesanteckningar från den 14 januari: »Detta våld som riktades mot mannen ifråga står under inga omständigheter i proportion till brottet han MISSTÄNKS för. Brott mot ordningslagen – bötesbrott. Han hade inte betalt en avgift på max 24 kronor.

Vidare har vakterna i det aktuella fallet vidtagit en tvångsåtgärd och använt grovt våld samt tvång för att genomföra denna. I detta fall helt regelvidrigt då mannen inte kan gripas av envar för ett brott som det enbart finns böter i straffskalan för«. Att polisen yttrar sig så kritiskt är anmärkningsvärt. Man kan fråga sig varför inte åklagaren uppfattade det lika betydande. Enligt advokaten Ismo Salmi hade vakterna inte någon rätt att gripa Adonis med våld. Eftersom ordningsvakterna trots detta bröt ned Adonis, försåg honom med handbojor samt släpade honom i förvar till personalrummet, har de gjort sig skyldiga till tjänstefel, misshandel, olaga tvång och frihetsberövande, förklarar Salmi.

Ordningsvakterna ändrade sin version för att rättfärdiga sitt ingripande. I ett senare förhör påstår vakterna att de såg att Adonis Hocheimy attackerade Connex-kontrollanterna. Därför skulle de ha gripit Adonis med våld. En och en halv månad efter händelsen polisanmälde också kontrollanterna Adonis för misshandel. Adonis advokat kallar denna vändning för ett skolexempel på en efterkonstruktion. Det var alltså efter detta som åklagare Kerstin Skarp valde att lägga ned åtalet mot ordningsvakterna.

Åklagaren Kerstin Skarp hävdade att det var på grund av brist på bevis som inte blev någon rättegång. Det var detta som fick mig att söka upp Adonis och andra som var vid Västra Skogen den 14 januari. I de tidningsintervjuer som jag dittills läst hade han sagt att han haft biljett, men att han vid kontrollen inte hittade den. Min första reaktion var att Adonis måste ha åkt utan färdbevis. Biljettfrågan blev för många – även om det var få som uttryckte det – en fråga om trovärdighet: Utan biljett ingen trovärdighet; utan trovärdighet ingen rättvisa.

Men trovärdighetsfrågan handlade inte bara om avsaknaden av biljett, den handlade i ett bredare perspektiv om vem som anses vara trovärdig och vem som inte är det. Och i förlängningen om rättvisa som bara tillerkänns dem som förtjänar den. I ett försök att fånga rättvisans uppmärksamhet hade ett nätverk bildats som bestod av den senegalesiska föreningen Ass le Baobab och Adonisprotest.

Sju månader efter den hårdhänta behandlingen skulle de arrangera en manifestation. Ett hundratal personer slöt upp en varm söndag 27 augusti på Sergelstorg. Ett tjugotal organisationer hade undertecknat uppropet vars innebörd var ett klart ställningstagande mot alla former av våld. Inför manifestationen hade en liten flyer tryckts upp: För Adonis, mot diskriminering och maktmissbruk, med krav på att justitieministern måste granska ordningsvakternas arbete och se över lagstiftningen, samt rättvisa rättegångar för dem som diskriminerats eller skadats när de gripits.

Adonis själv var på plats. Släkt, vänner, bekanta och andra som hade engagerat sig i Adonis fall eller på något annat vis reagerat på hur rättsväsendet hade skött det hela hade kommit. Hård kritik riktades mot det faktum att två åklagare nekat Adonis rätten att ta sitt mål till domstol. Folk var uppriktigt förbannande. Mest fördömande var Adonis lillasyster. Hon var förbittrad över det som hänt hennes bror, och att det överhuvudtaget kunde hända i Sverige. Hon kände inte igen detta Sverige och talade om sina funderingar på att återvända till deras mors hemland, Gambia.

Den andra september, knappt åtta månader efter tumulte, är Adonis tillbaka vid Västra Skogens tunnelbanestation. För att minnas något som han helst vill glömma bort. Destinationen den dagen blev inte riktigt vad han tänkt sig. Han hamnade i rullstol istället för i Hjulsta. När vi närmar oss Västra Skogen skruvar han på sig där han sitter i sitt nya transportmedel.

Han berättar om dagen som kom att förändra hans liv – inte bara i kropp utan i själ också. Han har hunnit tänka mycket. Är det något som man hinner göra är det att tänka, säger han. Förut tyckte jag väldigt gott om alla, säger han. Väktarna som slog mig fick mig att ändras. Ingen ska behöva vara med om det som jag varit med om. Adonis rullar fram i rullstolen vid Västra Skogens perrong och pekar ut platsen där han blev slagen.

Han stannar upp, pekar, och säger »här«, för att markera den faktiska plats där han låg. En olycka? Nej, det här var ingen olycka. Det stod folk omkring, dom såg men ingen gjorde något, säger han helt oförstående. Ingen gjorde något och ingen gör något. Och han frågar sig hur det kunde hända; varför vakterna var så våldsamma, varför ingen tycks tro på honom och varför det inte har hänt något. Misstankarna mot väktarna avfärdades vid ett ganska tidigt skede, däremot ökade misstänksamheten mot Adonis. Det florerade rykten om att han fejkade sin skada.

Denna teori om att Adonis fejkade sin skada fick vatten på kvarn sedan han polisanmäldes av en kvinna som sa att han försökt våldta henne. I polisförhör berättade Adonis att han haft sex med kvinnan. Senare skrevs våldtäktsmisstankarna av. Det blev i stället det som åklagaren Bjarne Rosén kallade för »ett sensationellt snabbt tillfrisknande« som hamnade i fokus. Mediernas ställningstagande för Adonis var kanske lite förhastat, sa Rosén. Enligt Expressens reporter Anders Fallenius kom de nya uppgifterna inte ut i medierna, bland annat på grund av att många journalister blivit personligt bekanta med honom. Adonis säger själv att han aldrig påstått sig vara totalförlamad. Och inte heller har han fejkat någon skada.

Idag är det över fyra år sedan han skadades i tunnelbanan. Och Adonis använder sig fortfarande av rullstol för att ta sig fram. Han har blivit starkare i kroppen men hans högra ben krånglar. Han har börjat använda sig av kryckor, fast bara kortare stunder eftersom han blir trött snabbt. Det perfekta offret blev plötsligt en fiffigt fejkande förbrytare. Han har inte fått pröva sitt fall i rätten, inte blivit tilldelad något skadestånd och intresset för fallet har upphört sedan han blev en syndabock. Hur det gick till, hur han utsågs som syndabock, verkar han fortfarande förbluffad över själv. Själv tror Adonis att det är hans förflutna som är orsak till denna svängning. Hans förflutna och den han är, men det är inget som han kan ändra.


En kväll full av våld

mars 12, 2007

Hur kan det komma sig? Lördagen den 24 feb 2007 var vi ute och firade
en vän som fyllde 25 år. Kvällen började med middag och bowling som
gick som det skulle. Senare på kvällen bestämde vi att vi skulle ut och
dansa på någon nattklubb. Vi slutade på nattklubben Wish på Kungsgatan
i Göteborg.

Strax efter midnatt blir vår vän som fyller år utkastad.
Vakterna påstår att vår vän har slagit till en av vakterna vid en ord
dispyt. Vid tillfället fanns det 6 vänner som står runt och undrar vad
som händer! Vår vän övermannas av 3 stora vakter och blev utsläpad. Väl
ute vingades han ner och en av vakterna stod och trycker ner hans
ansikte i asfalten.

Under tiden de släpade ut vår vän lyckades vakterna
slå en av våra kvinnliga vänner och ta stryp tag på en annan. Efter en
kortare stund kom polisen till platsen och omhändertog vår vän. Vår vän
fick fira sin 25års natt i en fyllecell! Från en trevlig kväll med
mycket skratt till en kväll full av våld. Vem har gett vissa vakter
denna makt och rättighet att kunna uppträda på detta sätt?

Olle Carlsson


De släpar mig ner för trappan

januari 4, 2007

Varpå sture i fredags. en kompis till mig blir utslängd för att han blivit för full på 3 drinkar å en öl. Så jag bestämmer mig för att gå, går snabbt upp för trappan då en vakt frågar mig hotfullt vad det är( såg väl irriterad ut).

Jag viftar med brickan jag har i handen å säger att jag ska gå, han säger igen vad fan är det med dig!! jag säger att jag jag vill gå å inte vara kvar här. så jag går runt honom, han försöker dra tag i min arm jag springer upp till gardroben och ska lämna in brickan. kan kommer efter drar mig i armen där jag har brickan å säger att jag ska ge honom den och komma med. jag säger att jag vill ha min jacka å gå och byter hand och en i gardroben tar brickan………. jag får tillslut min jacka han börjar då böja min arm bakåt. å skirka hotfull va fan håller du på med, jag säger upprepade gånger att jag bara vill gå ut lugnt…

då kommer min lilla syster( blond liten tjej på 158cm) springande å kramar mig runt midjan å skirker släpp min bror. å jag kramar runt henne med ena armen. (vilket hotfull syn) varpå en vakt skriker ta bort tjejen (jag å min syster skriker hela tiden att vi bara vill gå ut lugnt tillsammans) var på 2-3 vakter sliter bort henne å trycker upp henne mot en väg så så fötterna är uppe i luften medans 2 håller i mig å den tredje försöker knäa mig mellan benen..

sen släpar de ner mig för trappen när vi kommer utanför kassan säger ena vakten till den andra vi tar honom till rummet.. varpå jag börjar skrika ajajaj hysteriskt för att inte bli indragen i nått (misshandel rum) då kommer huvudvakten fram å säger “ta ut honom då” med betoning på då. det kastar ut mig på gatan..

å sen efter en stund kom syrran ut… med blå armar efter att de tryckt upp henne mot väggen.. behövdes tydligen för en liten tjej, jag hade en blåtira å blå på låret som jag skyddat mig med när han försökte knäa mig…..

Det var tur att jag är väldigt lugn som person å höll mig hela tiden från att förolämpa vakterna säga nått hotfullt eller försöka slå tillbaka. då hade jag jag nog inte kunnat fira nyår idag.

Man tror ju att vakterna är där för min säkerhet… det är första gången jag kommer i en sån hotfull sitution ute på krogen under åtta år i vimlet.

var i för sig första gången jag var på sture…



Upplevelser som trots allt slutade i ett frikännande

december 6, 2006

Ärekränkning, olaga frihetsberövande, mened, förberedelser till mened samt misshandel

Jag i sällskap med god vän anländer till nattklubb Swing In i Malmö omkring klockan två. Vi har tidigare på kvällen även besökt puben Brogatan och dessförinnan närvarit på en privat sammankomst.

Vi förnöjer oss ett tag och jag har vid denna tidpunkt sammanlagt under hela kvällens gång druckit fem starköl och 8 centiliter starksprit. Strax innan kl. 04.00 bestämmer vi oss för att lämna Swing In och tillsammans går vi ner i källaren för att hämta ut våra ytterplagg varvid min upptäcker att hans kvitto på inlämnat ytterplagg är borta. Efter ett kortare meningsutbyte mellan garderobspersonal och min vän uppmanar vännen att ignorera det inträffade och förklarar även att vi skulle kunna återkomma nästkommande dag för att hämta ytterplagget som i det här fallet var hans jacka. I anslutning till detta finns det en ordningsvakt som uppmanar oss att skynda oss på varpå den ene vakten plötsligt tar tag i min arm. Jag rycker då instinktivt tillbaka min arm samt på ett högfärdigt sätt avvisar och kommenterar hans beteende. Jag befinner mig nu vid trappan som leder upp från källaren då dessa vakter kopplar ett s.k. polisgrepp på mig varpå de för ut och släpper taget om mig utanför entrén. Vakterna återgår till entrédörren och fortsätter sitt arbete med att bl.a. ta farväl av gäster. Min vän befinner sig nu vid garderoben på väg upp från källaren.

Denna av vakterna drastiska åtgärd utförs utan något som helst fysiskt motstånd från min sida utan finner situation en aning lustig och minns att jag ifrågasätter vakternas uppträdande. Jag uttrycker mig inte på något sätt hotfullt utan istället lite ironiskt på följande sätt: ”Varför gör ni så här? Även jag tränar kampsport och detta är ett väldigt effektivt grepp.” Jag uppfattar aldrig om eller vad de replikerar till detta. Väl ute upplever jag att jag blivit orättvist behandlad och anser att vakterna använt strängare medel än vad förhållandena krävde varvid jag väljer att gå fram till en av vakterna och kommenterar hans tidigare handlande och beteende. Detta görs även nu på ett kanske lite högfärdigt sätt och jag säger någonting i stil med: ”Nu är jag ute! Är du nöjd nu”. Inga svordomar används, inga hotelser uttalas och absolut ingen våldshandling förekommer från min sida.

Detta utlöser ett raseriutbrott och kommer väldigt oväntat och hastigt till uttryck i form av ett angrepp mot delar av min kropp. Vakten tar först ett tag i min vänstra arm och kopplar därefter ett grepp runt min nacke och hals. Av rädsla gör jag för en kort stund motstånd och försöker avvärja angreppet varpå vi efter några få sekunder hamnar på marken. Under detta korta motstånd utdelas varken sparkar, slag eller någon annan form av våldshandlig utan motståndet som jag gör är enbart att inte låta mig brottas ner av vakten.

Nu anländer fler vakter och jag upplever nu ett överdrivet våldsamt och irrationellt förfarande av vakterna och jag hör hur de sinsemellan utbyter hetsiga kommentarer. Antalet vakter är svårt att bedöma då jag ligger på mage med ansiktet nedåt. Fler än en vakt sitter nu över mig och håller fast mig med fast grepp.

Under detta skede gör jag inget som helst motstånd utan ifrågasätter än en gång vakternas handlande. Jag säger: ”Vad gör ni? Vad håller ni på med? Jag har inte gjort något!”. Jag hör nu klart och tydligt omkringstående människor säga: ”Era fascister! Han har ju inte gjort någonting!”. Andreas kommer nu ut från Swing In och ser mig ligga på marken med ett antal vakter ovanpå.

Samtidigt sätter vakterna handfängsel på mig och lyfter senare upp mig och leder mig in på Swing In och till ett litet utrymme strax till höger om entrén och som mest kan liknas vid ett omklädningsrum. Jag frågar återigen: ”Vad gör ni? Varför gör ni så här? Vad har jag gjort?”. Jag läggs ner på mage på golvet med huvudet inkört under ett av omklädningsskåpen. Jag känner smärta i höger hand och ber därför att de lossar lite på det högra handfängslet. Detta uttryck om smärta tillika önskemål avvisas av vakterna som säger: ”Men bara håll käften och ligg still!”. Vidare hör jag hur vakterna nu fabricerar ett händelseförlopp och jag hör hur de diktar ihop följande anklagelser: ”Han sparkade och slog mig”, ”Det svinet petade mig i ögat och hotade mig” och ”Det är hot mot tjänsteman och helt klart ett fall för polisen. Ring polisen”. Detta upplevde jag som en direkt brottslig handling. Maktlösheten och kränkningen som jag kände då var fruktansvärd.

Efter ett par minuter anländer polis till platsen. Jag meddelar nu den polisman som står närmast mig att jag har kraftiga smärtor i höger handled och ber honom att lossa på handfängslet. Han svarar: ”Ok, men ligg still”, varpå han lossar lite på det högra handfängslet. Jag frågar om det är i sin ordning att jag sätter mig upp. Han bifaller önskemålet och jag sätter mig upp i sittande ställning.

Jag frågar nu samma polisman, som nu sitter på en bänk framför mig, vad det är som pågår men får inget svar. Jag minns att jag kommenterar situationen så här: ”Men snälla någon, det här är ju helt sjukt. Herre gud, hur kan man göra så här”. Samtidigt kommer en av vakterna och ställer sig framför mig. Han ler hånfullt samtidigt som han uträttar något i ett av omklädningsskåpen.

Strax därpå leds jag av polis ut till en radiobil av typen piket och som var mycket sparsamt utrustad med endast ett litet utrymme baktill som jag beordras krypa baklänges in i. När vi färdats en bit frågar jag vart vi är på väg men uppmanas att vara tyst. Efter ett par minuter anländer vi till en vid denna tidpunkt för mig okänd polisstation. Jag leds ut och fram till två arrestvakter som med assistans av en polisman visiterar mig. Handfängslet tas nu av och jag ställs ett antal frågar och skriver under en lista på beslagtagna tillhörigheter. Åter igen frågar jag vad som pågår och får denna gång till svar att jag strax ska få tala med en polisman. Klockan är nu 4.30.

Jag leds därefter in till en cell där jag sitter väntades en stund tills jag påkallar vakternas uppmärksamhet. Vakter anländer och jag frågar hur länge jag ska sitta i cellen. Jag får svaret att vänta. Efter en tid påkallar jag åter igen vakterna och ber om att få gå på toaletten. Samtidigt frågar jag återigen var jag är och anledningen till varför jag är här. Jag frågar även om jag får ringa till min sambo. Jag får enbart till svar att vänta tills polisman kommer.

Klockan 07.00 anländer en polisman som delger mig misstanke om hot och våld mot tjänsteman och ett förhör inleds. Vakterna har då uppgett att jag sparkat, slagit, hotat och gjort våldsamt motstånd.

Yttrande

Till att börja med måste jag ge uttryck för min djupaste besvikelse. Detta har varit en mardröm som jag inte trodde var möjlig i dagens rättssamhälle. Jag är djupt chockad och har lidit oerhört av ovannämnd händelse. Denna incident har inte bara inneburit för mig en väldig integritetskränkning och förolämpning utan det är också en juridisk försummelse för alla parter.

För mig är denna händelse totalt främmande och jag är förvånad hur obehindrat dessa falska anklagelser kan användas i ett sådan här sammanhang.

Det är ordningsvakters åligganden att i sitt arbete uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. Han eller hon bör uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Ordningsvakter skall även ha genomgått godkänd utbildning med målet att ge deltagarna sådana kunskaper i konflikthantering att de kan lösa konfliktsituationer utan våld. I de fall våld måste användas skall de ha tränats så att bara det våld som behövs för att lösa uppgiften används. Dessa föreskrifter från Rikspolisstyrelsen har inte på något sätt efterföljts. Tvärtom har dessa vakter överträtt de lagar och regler som avser ärekränkning, olaga frihetsberövande, mened, förberedelser till mened samt misshandel.

Vid den första konfrontationen med vakterna vid garderoben gjorde jag mig inte skyldig till den av vakterna vidtagna åtgärden om att koppla grepp på mig och sedan tvinga mig ut ur lokalen. Jag anser att en uppnosig kommentar och ett fräckt avvisande inte rättfärdigar en sådan åtgärd.

Den andra konfrontationen är av mer allvarlig karaktär då den grundar sig på totalt falska utsagor. Vaktens irrationella handlande i denna situation kan enbart förklaras med en besinningslös maktdemonstration som kanske till en början inte var uppsåtlig men som genom mitt motvärn blev irreversibel. I samma ögonblick som vakterna beslöt sig för att sätta handfängsel på mig fanns nu inget annat sätt att legitimera denna handling än att framställa ett osant händelseförlopp som berättigar denna åtgärd. Jag åberopar de människor som var närvarande vid händelsen men inser svårigheten att hitta och be dem vittna då de inte är kända för vare sig polis eller mig. Detta olaga ingripande som ligger till grund för de falska vittnesuppgifter som vakterna lämnat härrör från det säregna kollegial som karaktäriserar ordningsvakter.

Att utpeka någon såsom brottslig eller lämna uppgifter som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning är olagligt. Jag vågar påstå att jag blivit utsatt för förtal och kan även vittna om förberedelser till förtal. Inte bara dessa grova anklagelser och ej sanningsenliga vittnesuppgifter är olagliga, även ingripandet och handhavandet är olagligt.

Förutom de två kollegor som vittnat till händelsen finns ingen annan bevisning för det misstänkta brottet. Det kan omöjligen finnas andra bevis som pekar på att det som framgår i deras vittnesuppgifter överensstämmer med sanningen. Att jag intagit alkoholhaltiga drycker och för tillfället saknar vittne är något som talar emot mig, så därför vill jag i denna maktlöshetens desperation klargöra min bakgrund, värdegrund och mitt levnadssätt.

Min självuppfattning stämmer mycket bra överens med min omgivnings uppfattning om mig. Det råder ingen som helst tvivel om de påståenden jag nu lägger fram. Om så önskas finns ett flertal karaktärsvittnen som är villiga att uttala sig i saken. Jag har lång erfarenhet av universitetsstudier och arbetslivserfarenhet som till huvudsak präglats av humanistisk och beteendevetenskaplig inriktning. Jag har t.o.m. studerat kriminologi och arbetat som kriminalvårdare. Detta innebär att jag har god insyn i hur det är att vara verksam som tjänsteman och vilka risker och utmaningar som kan föreligga i samband med detta yrkesutövande.

Jag har aldrig någonsin varit i närheten av att utföra en våldshandling. Jag har aldrig tidigare befunnit mig i något sammanhang där våldsinslag skulle ha förekommit. Allt detta är för mig väldigt främmande och det ligger inte i min natur att vilja utöva våld på någon annan människa. Jag respekterar allt människoliv, allt liv för den delen, och jag har varit verksam vid många områden gällande humanitära hjälpinsatser. Jag avskyr och föraktar gatuvåld och har aktivt arbetat för informationsspridning om respekt och hänsyn. Genom regelbunden meditativ träning och långvarigt kampsportsutövande har jag vunnit hög självkontroll och självbehärskning. Jag har hög tolerans och är förhållandevis fördomsfri och jag har aldrig varit våldsbenägen och jag tar stort avstånd från kriminalitet och droger.

Min framtoning kan vid vissa tillfällen uppfattas som snorkig och högfärdig. Med en distinkt dialekt och med ett stöddigt ordval skulle jag kunna uppfattas som överlägsen och arrogant i vissa situationer. En sådan uppfattning från en opponent kan leda till rädsla och skulle därpå även kunna få våldsyttringar. Där argumenten tryter tar nävarna vid. Det är just detta som hänt utanför Swing In. En annan kvalificerad psykologisk förklaring är storleksskillnaden på mig och vakten. Vakten som mätte något mindre än mig i längd kan ha känt sig hotad på grund av detta och på så vis framkallat en rädsla som senare fick honom att agera därefter.

Jag ifrågasätter gärna och ofta samhällsstrukturer och personer. Jag är beskaffad så och det är ju trots allt en del av mitt yrke. Mig veterligen är det inte brottsligt att på ett trotsigt sätt ifrågasätta och kommentera en tjänstemans, vakten i det här fallet, uppträdande. Inte heller rättfärdigar det någon typ av handgriplighet.

Förutom de psykosociala påfrestningar som detta inneburit uppkom flera fysiska skador. Vid andra konfrontationen där jag överfölls av ett flertal vakter uppkom mindre blodutgjutelser runt käkpartiet och hals samt blodutgjutelser på båda underarmarna och ett skrubbsår på vänster armbåge. Handfängslet som tidigare nämnt sattes på alldeles för hårt ledde till en klämskada där nervtrådarna på höger armled kom till skada som i sin tur ledde till en känselförlust i höger tumme och pekfinger.

Efterspel

Det hela resulterade i en rättegång i Malmö tingsrätt några månader senare. Rättegången föranleddes av polisförhör av mig samt vakterna. Polismannen som utredde detta fall var en ung nyexaminerad polis som tidigare arbetat som krogvakt i Malmö. Polismannens förhörsteknik ska jag inte gå närmare in på men hans bemötande och frågeställning var allt annan en objektiv.

Jag frågade polismannen varför inte några andra vittnen hade frågats på plats vid incidenten. Det stod ju trots allt ett tjugotal andra gäster utanför krogen. Jag fick inget konkret svar.

Polismannen antecknade mina svar på en bit papper och läste sedan upp vad han skrivit varpå han ber om ett muntligt godkännande. Vid detta tillfälle lät allt bra men när jag en vecka senare fick det utskrivet på papper fanns stora felaktigheter i förhörsprotokollet.

Under rättegången satt två av vakterna vid sidan om åklagaren och sedan blev en tredje vakt inkallad som vittne. Deras berättelser skiljdes åt och ingen tycktes i klarhet beskriva vad som hade hänt. Vakterna gjorde ett uselt försök att förvränga sanningen men många, om inte alla av deras vittnesuppgifter kunde motbevisas. Ärrandet lades ner då nämndemännen och domaren kom fram till att vakternas och vittnets trovärdighet var bristande samt att deras redogörelser för ingripandet skildes åt markant. Enligt mig var det ytterst pinsamt att höra hur vakterna inte ens lagt manken till att synkronisera sina berättelser. De satt och ljög i rätten men rättvisan blev skipad och jag frikändes.

 

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Jag blev grovt misshandlad i ett rum på krogen

december 6, 2006

Jag blev indragen i ett rum på en krog och misshandlades där grovt av sex vakter. Allt jag gjort var att uttrycka mitt missnöje med personalen på stället. Efter ett tag blev jag utkastad via en bakdörr, efter att jag lovat att inte tillkalla polis. Rent juridiskt skulle brottet rubriceras som grov misshandel och ev. människorov. Jag gjorde ingen anmälan då jag vet att det inte skulle leda till någon fällande dom. Polisen förlitar sig på ordningvakterna som skyddar varandra. Jag tror att det här är vanligt.

Är det verkligen så att man inte ska kunna ett glas eller två, utan att bli misshandlad? Det verkar som vi lever i ett samhälle där krogvärdar och ordningsvakter sätter sina egna spelregler. De anser på olösa grunder att någon är “kaxig” eller stökig. Det räcker för att de ska misshandla dessa personer. Får man inte uttrycka sin åsikt bara för att man är alkoholpåverkad? Det verkar som vi lever i ett samhälle där krogvärdar och ordningsvakter sätter sina egna spelregler. Då de anser att någon är “kaxig” eller stökig, verkar det räcka för att de ska misshandla dessa personer. Och sedan går det inte att anmäla dem för misshandel. Det är faktiskt mycket märkligt.

Vore bra om man kunde se över ordningsvaktsförordningen. Det räcker inte med lite utbildning och en bricka på bröstet för att det ska fungera. Det måste gå att fälla en ordningsvakt för misshandel om han/hon gjort sig skyldig till det. Polisen och åklagare måste ta folk på allvar när de blivit misshandlade av krogvakter. Vi kan ju inte ha ett samhälle där personer fritt kan misshandla människor utan att blir fällda för det.

Med vänliga hälsningar
Roger*

*Roger heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Det får inte gå till på det här sättet

december 6, 2006

Jag har en son som vid 18 års ålder råkade precis så illa ut som Anna Sjödin gjorde.

Man är helt maktlös.

Hans pappa var nykter och bevittnade allting och blev mycket bryskt uppslängd mot en vägg.

Att inte polisen tar promilletest i häktet är rent rättsvidrigt tycker jag, de kan hålla folk i häkte helt utan grund för att sedan skylla på fylla.

Det får inte gå till på det här sättet..

Vänliga hälsningar
Lisa*

*Lisa heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.

 

 


Vakterna pratade ihop sig och ljög i rätten

december 6, 2006

Min egen dotter har dömts för våld mot tjänsteman. Hon gick emellan för att försvara sin kompis som skulle bli utkastad från en krog. Kanske med rätta. Hon var för full och betedde sig olämpligt.

Men min dotter tyckte inte om att krogvakten slog kompisen och särade hennes ben, kallade henne för hora etc. Min dotter gick dit och frågade varför vakten gjorde på detta sätt och bad honom om att själv få ledsaga kompisen ut. Då blev vakten förbannad och tog tag i min dotter också varpå hon knäade honom i skrevet.

Vakten kallade henne för hora och slampa och försökte sära hennes ben också. Polisen tillkallades. Innan rättegången ringde både åklagaren och domaren hem till oss. För att övertyga henne om att hon måste ha en advokat. Själv tyckte hon inte att hon skulle behöva någon. Hon hade ju inte gjort något.

Hon fick ett offentligt biträde och hon dömdes till dagsböter. Vakten skrattade under hela rättegången och försökte även få pengar för sveda och värk. “Kuken var obrukbar ett par veckor” skojade han och fick en tillsägelse av domaren som nog tyckte att det hela var pinsamt. Särskilt när han använde fula ord under hela rättegången typ “horor och slampor”. Men får en vakt bruka våld så där utan vidare och kalla en tjej för hora, frågade min dotter rätten.

Vakten hade sin  vaktkompis i rätten som vittnade om att vakten inte hade tagit på min dotter eller kallat henne för hora. Efter rättegången bad vaktens kompis min dotter om ursäkt, för sin mened. Skyllde på kårandan och att ville behålla sitt jobb. Den aktuellla vakten var välkänd för tingsrätten och har nu, äntligen, dömts för sitt beteende och jobbar inte som vakt längre.

Hälsningar
Gun*

*Gun heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Inger: Inom en sekund vräker sig tre vakter över mig

december 6, 2006

Jag och min särbo hyrde ut vår husvagn till Bluesföreningen i Åmål, för andra året i rad. År 2003 fick vi en ersättning på 1200 kr + två fribiljetter. År 2004 fick vi nöja oss med tre fribiljetter.

På lördag kl. 18:00 samlades några vänner till oss hemma hos min särbo där jag blev bjuden på två stycken små burköl 33cl, senare på kvällen dricker jag ett glas vin, (detta har jag bevis för.) Det blir man inte berusad av.

Klockan 21:45 går fyra stycken av oss till Bluesfesten. Vi kommer fram till porten, där blev det missförstånd, min särbo visar fribiljetterna. En av oss betalar, men jag släpptes inte in.
Ja, ja, tänkte jag. Jag har inte råd att betala bara för några timmar, så de får väl gå in de som är mest intresserade. Istället går jag till husvagnen för att försöka få tag på någon som kan låna ut nyckeln till mej, för jag behöver hämta kvarglömd medicin.

Ingen som jag frågar vet någonting. På väg tillbaka känner jag mej besviken. ”Här har jag lånat ut husvagnen, men jag får inte hämta min medicin, inte heller kommer jag in på Bluesfestivalen.”

Då möter jag en av arrangörerna som känner igen mig, men tyvärr vet jag inte hans namn. Visst, Inger. Jag ska hjälpa dej att komma in.

Väl inne går jag och köper lite mat, och en öl, märk väl ölen hann jag inte dricka något av. Står där mitt på golvet och äter och tittar förgäves efter mina vänner, samtidigt tittar jag på många ”konstiga människor” många mycket berusade. Någon dansade flummigt med sej själv, o. s. v. jag hann att skåda mycket.

Då möter jag en av arrangörerna, frågar honom om nyckeln, han säger något konstigt otrevligt och försvinner, möter då två andra arrangörer Jag följer efter dom och frågar efter den föregående. Han svarar också otrevligt och försvinner in mellan bardisken. Tyvärr tar jag några steg in på förbjuden mark och han skriker åt mig att försvinna och tillkallar vakter. Tro mig! Inom loppet av en sekund vräker sej tre stycken vakter (opsykologiska, kortväxta, muskelberg) över mig, utan att fråga vad som står på? Vrider mina armar bakåt, släpar ut mig… inför allt folk ca: 75 m (jag har en skada i höger arm sedan 20 år) jag skriker åt dom Släpp mig för “fan” jag kan gå själv! Är det konstigt att man blir arg?

Utanför porten framkörs en polisbuss med fem stycken poliser, dom ber mig följa med. Jag börjar bli rädd och nervös, men det bryr dom sig inte om. Det var väl order från dessa vakter som inte vet hur man pratar med folk utan bara provocerar. Det enda motstånd jag gjorde var verbalt. När jag står i garaget på polisstationen ringer min fästman, han hade gått hem till sin lägenhet. Där står jag med, åtta poliser omkring mig. Tyvärr säger jag till min fästman att jag kommer snart, (de kunde ju ha frågat mig vem och varifrån han ringde) Jag blir ombedd att gå in i ett rum, då ringer en av vännerna (manlig) En polisman rycker telefon från mej försvinner bort i en korridor, jag hindras att följa efter. Efteråt fick jag höra att polisen sagt till honom att de kunde hämta mej.

Jag fick säga mitt namn och personnummer, en låda ställdes fram på golvet där skulle jag lägga mina tillhörigheter. Jag ber flera gånger att de ska ta ett blodprov, så att det kunde ha konstaterats att jag inte var berusad. Men det är ju klart, då hade de ju inte kunnat låsa in mig. Jag var för stressad för att tänka på blåsapparat, förstår i efterhand att polisen kan sammansvärja sej, inga bevis, polisens ord gäller.

Därefter föser de in mig i en kal cell o låser en dörr o en dörr till. Jag får panik o börjar skrika vansinnigt, Släpp ut mig! Släpp ut mig! Jag har inte gjort något, inte är jag full heller va “fan” sysslar ni med? Jag trodde jag drömde! Jag fortsatte att skrika, ringa på klockan som tycktes vara ur funktion.

Jag fick cellskräck, två personer kommer in o sliter av mej min bh, den tredje står o glor, dörrarna stängs igen Det börjar spränga i mitt huvud o jag tänker. Nu dör jag som min mamma gjorde, blodkärlsbristning i hjärnan. Jag håller om mitt huvud står framför dörren skriker. Jag ringer på klockan, slår på dörren, jag har panik, men ingen öppnar, jag går fram och tillbaka.

Jag börjar få alltmer ont i min arm som vakterna har brutit. Jag tänker på mina ögondroppar som ska tas på kvällen, de hade jag ju glömt i husvagnen, jag skriker länge ..Öppna jag ska få tag på min medicin! Då öppnas dörren framför gallret och en kvinna frågar otrevligt vilken medicin det gällde. Jag svarar argt att hon inte hade med det att göra. Då stängdes dörren igen. Jag skriker igen. Släpp ut mig, jag har inte gjort något.

Jag börjar också få ont i min fot, den är iskall, jag kan på grund av skada i ben inte gå i strumplästen, inte sitta eller ligga utan dyna på kall plastmadrass. Men sitta eller ligga var för mig omöjligt, jag bara vandrade omkring framför dörren helt förtvivlad och tänkte. Någon måste rädda mig. Men nej, Jag fick ingen hjälp! Jag fattar ingenting. Jag skriker igen, då hör jag en mansröst på andra sidan dörren (en polis) som härmar mig o bokstaverar långsamt
T-Y-S-T. Härmar mej igen.

Jag har ont i min arm, ont i min iskalla fot, men inget händer. Inget toalettbesök. Så vandrar jag framför denna dörr, de timmar polisen kan anhålla någon utan vidare. Jag undrar, är man störande om man försvarar sej verbalt?

Summerar jag deras attityd mot mig. Ingen frågar vad som hänt. Inget vänligt ord, bara glodde. Ska man bli behandlad så?

Men det räcker visst att man har smakat på en öl, och säga fel ord, så kan man bli inlåst av polisen i flera timmar. Dom har ingen skyldighet att kontrollera promillehalten. Nej, för nu har de ryggen fri. Bara deras ord som gäller. Nog är det rättsröta av stora mått. Inga bevis. Bara paragrafer de kan skydda och gömma sej bakom.

När jag kommer hem till mina vänner på morgonen bryter jag ihop. Får då reda på att en av dom försökte hämta mig, men han blev nekad.

Med detta undrar jag 57-åriga ostraffade, utan skryt, hederlig, och mycket måttlig alkoholdrickande kvinna. Får det verkligen gå till på detta sätt. Otack är världens lön.

Med vänliga hälsningar
Inger Johansson

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Masoud: Vi låstes in och fick inte ens gå på toaletten

december 6, 2006

Vi var på en Ålandsresa för drygt ett år sen. Där hade vi inte ens den minsta rättighet och “tools” att ändra ödet.
Hela familjen blev slagen och satta i två olika celler utan att ha
rätten att gå på toa utan fick kissa på golvet och sova på det.

Familjen blev kraftigt kränkt från början till slut i 11 timmar och tillslut utvisade av båten.

Nästa bakslag kom när polisen i Stockholm genom telefon säger ifrån pga. att vi inte befann oss på svensk mark.
Nu har det gått nästan ett år. Saken har blivit polisanmäld med bilder och läkarintyg. Ändå det inte har hänt mycket.

Min 20 åriga dotter som blev mest misshandlad både fysiskt och psykiskt mår fortfarande dåligt och planerar att lämna Sverige för alltid. Min fru och son mår inte bättre heller. Och jag som alltid varit känd för överenergi, sålde min lilla företag till rabatterat pris och slutade att pendla. Och nu sitter jag hemma med kraftigt misstänkt diskbråk i nacken. Vet ni varför nacken? För att två vakter som vägde minst 100 kg var, klämde både nacken och vred på vänster
handen. Vet ni varför de agerade så aggressivt? För att jag trodde på att jag har flyttat till ett demokratisk land och därför krävde jag förklaringar istället för aggressivitet .

Detta var svenskar som kallade oss för “ett gäng brottsliga jävla svartskallar”.

Med mycket vänliga hälsningar och önskan att folk och särskild unga människor ska kunna bli av med såna parasiter.

Hälsningar
Masoud

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Vi låstes in och fick inte ens gå på toaletten

december 6, 2006

Han vred om min hand i ett grepp och mosade cigaretterna framför mig. ”Du fattade visst inte”, sa han med uppspärrade ögon. Plötsligt vänder han sig om och skriker; ”den sparkade mig i arslet”. Han kom emot mig med händerna och mamma gick emellan. Han slog henne över munnen så kraftigt att hon ramlade omkull, sedan sparkade han på henne. Den andra vakten står fortfarande cirka en meter bort, precis bakom min bror och säger inte ett ljud. Men så fort min bror skulle gå fram när han såg mamma bli nedslagen hoppade vakten på honom och höll fast honom i ett grovt grepp. Vi andra försökte prata med vakterna när vi såg att de var helt galna. Men en tvåmeters grov man som först ger sig på en 19-årig tjej är inte speciellt frisk.

De satte handbojor på min bror på ett väldigt smärtsamt sätt, ena handen uppifrån och en nerifrån och tryckte ner honom så att han stod framåtböjd. Under hela tiden slog de och kränkte hela familjen. Jag såg att de drog iväg min bror till hissen och sparkade och slog mamma och pappa. När de försökte åka med i hissen eller prata med dem. Vakten hade blod på hela skjortan. Jag sprang till receptionen för att få hjälp då jag sett hela min familj bli misshandlad, men de snäste och nickade lite sedan tog hon kontakt med vakterna och jag hörde tydligt att han sa; ”vi håller på och griper ett invandrargäng”. Vilket även förklarade varför ingen hade brytt sig om min svenska pojkvän som var med i sällskapet.

Några minuter senare kom mamma, pappa och min pojkvän till receptionen och kort därefter vakterna som nu hade fått tillökning med en kvinnlig och grov vakt. När vi stod lugna i receptionen var allt planerat från deras sida. Hon gick direkt på mamma och satte handbojor, hånade och kränkte, därefter gick de två vakterna direkt på pappa med våldsamma grepp, däribland stryptag bakifrån och handbojor bakom ryggen. Mig hotade de bara, tills de kom tillbaka nästa gång.

Jag var skräckslagen. De hade fört bort min familj med grovt våld och nu var det min tur. De tog stenhårda tag om min överarmar, vilket även lämnade blåmärken. De hotade mig på väg till hissen så som; ”nu ska du få känna” eller ”vänta ska du få smaka”. Väl inne i hissen tryckte han in mig i väggen och tog stryptag med sin högra hand. Han säkrade sitt grepp och lyfte sakta upp mig, slog mig i huvudet och slängde bort mitt hårspänne. Jag fördes in i ”arresten” upptryckt mot väggen med ansiktet snett mot väggen och min vänstra arm vriden bakom ryggen. Han satte sig i stolen och kom sedan fram till mig, kanske två centimeter från mitt ansikte och skrek; ”antingen gör vi det på mitt sätt eller så blir det jävligt jobbigt för dig”. Sedan slängde de mig i en jätteliten och kall cell där mamma var. Jag kunde knappt prata av rädsla. Jag trodde att de skulle döda oss.

I nio timmar var vi inlåsta i cellen utan några informationer, vatten eller toalettbesök. Alla försök vi gjorde för att skapa någon kontakt besvarades hotfullt med antingen hårda sparkar på den tjocka dörren eller att de till och med släckte lamporna så att det blev kolsvart i cellen. K1. Åtta på morgonen öppnades celldörren och jag var först ut. Utan ett ord fick jag min ring och fick skriva under något och fick sedan ställa mig utanför där det stod ytterligare två vakter. Vi blev eskorterade av en hel vaktstyrka ner till hytterna och fick under kränkningar snabbt packa ihop och blev sedan avslängda från båten i Mariehamn. Jag är fortfarande rädd för varje steg jag tar.

Hälsningar
Ana*

*Ana heter egentligen något annat.


Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter
som skickats in till upprättelse.


En sommardag på krogen i Karlskrona

december 6, 2006

Jag och mina vänner beslöt oss för att gå ut. Väl inne på stället, efter
många obehagliga blickar av vakterna kom vi in på stället.

Dock den kvällen var det många nazister ute.

Vi dansa och hade kul med varandra, då beslöt sig “nazisterna” för att
göra slut på vår roliga kväll och kom fram och puttade på 2 av mina
kompisar. Dom gjorde inget motstånd, jusst för att undvika att det
eskalerade.

2 minuter efter, kommer vakter och slänger ner mina vänner på marken.
Observera, mina vänner hade inte gjort någonting! Vakterna nöjer sig inte med att trycka ner dom på marken, utan dom slår och sparkar på dom, drar ut dom (dom tar 4 av mina vänner) och möts upp av poliser som våldsamt trycker in dom i bilen.

Vi försöker kommunicera med vakterna och poliserna. Totalt omöjligt, ingen lyssnar och dom puttar oss åt sidan gång på gång!

Jag försöker prata med Vakterna, dom skriker åt mig att hålla käften och
ta mina saker och dra till “mitt land”.

Jag går för att ta mina saker, väl ner för trappan på stället ser jag “nazisterna” skratta och ha kul. Den synen var en riktig käftsmäll.

Anmäla, puh!! Varför? För att sen läggas ner? Och få det bekräftat att
ingen bryr sig??!!

Detta är en av många berättelser!

Stå på er alla som utsatts för krogvåldet! Kräv upprättelse!

Hälsningar
Lama A.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Lennart: Jag låstes in utan tillgång till mitt insulin

december 6, 2006

Detta hände 2001. Jag och en kompis gick till en krog I Blekinge. Jag är diabetiker så jag tar det lugnt med alkoholen.

Vi hade skitroligt på kvällen. Kompisen hade gått lite tidigare med en tjej. När det var dags att bege sig hem får man gå upp för en trappa för att hämta ytterplaggen. När jag var på väg ner kommer en kille nästan springandes ner för trappan. Han stöter till mig jag faller ner för trappan slår i huvudet i väggen nedanför trappan. Jag tuppar av. Vaknar till sans i en polisbil.

Jag frågar varför jag sitter här. De säger att en vakt har ringt efter dem och sagt att en ligger på golvet skitfull.  Jag säger till dem att så är inte fallet. Känner att jag slagit upp ett sår i huvudet. Jag säger till dem att jag har fruktansvärt ont i huvudet samt att jag är diabetiker. De kör mig till sjukhuset där jag blir undersökt. Ingen hjärnskakning iallafall. Doktorn säger till poliserna att de ska köra hem mig så jag kan ta hand om mitt blodsocker.

Kommer ut till bilen då kör de direkt till polisstationen. Jag frågar vad fan de sysslar med, jag måste ju hem och ta mitt nattinsulin. De drar mig in i cellen, jag spjärnar mot så gott jag kan. På natten skriker jag till dem att så kan ni inte göra och ska ni ta livet av mig era djävlar. På morgon när jag blir utsläppt så säger jag till dem att detta ska ni få fan för.

När jag kommer hem mäter jag blodsockret direkt, över 32, mätaren klarar bara 31.9. Normalt ska det ligga på 6-6.5.

På måndagen ringer jag till sjukhuset och begär att få sjukjournalen från lördagen. Där står det att doktorn har sagt detta med att de skulle köra mig hem för att ta hand om mitt blodsocker. Jag ringer till polisstation och säger att jag ska göra en anmälan, polisen som jag pratar med börjar skrattar.

Jag bryter ihop och slänger på luren. När jag pratar med två kompisar om detta säger de att det är ingen ide, du förlorar bara säger de. Jag gör ingen anmälan, men sjukjournalen har jag sparat.

Med vänliga hälsningar
Lennart*

*Lennart heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Thomas Lönnberg: “Jag har aldrig varit så orolig”

december 6, 2006

guests11.jpg

rubrik_thomas.gif

gasterberattar.jpg
Jag tror att jag hade tur i oturen, för mig var det tre vakter, två aktiva och en passiv. Mitt misstag var att jag också inte ville bli knuffad. Jag ville inte höra att jag skulle promenera runt kvarteret, för att få luft.

Vi var tre. Min kompis var “aspackad”, kan medges, vilket vi andra två inte var (de andra tre var inne redan) (Vi var sex totalt), vi var berusade (konstigt va, kan bero på att vi druckit) och hamnade på efterkälken, då vi två ansåg oss “nödgade” att förbarma oss över den tredje (berusade).

När vi sedemera kom fram till dörrvakterna så tog de en titt på kompisen och sa
- Grabbar, ni verkar druckit för mycket, ni kanske skulle ta en promenad,

- Va? sa vi och frågade hur länge?
- En 20 min sa de och vi gick; då bestämde sig herr döfull att åka hem, medans jag och kompis 2 tog den där promenaden = runt kvarteret och ställde oss sedan i kön! men det spelade ingen roll, den ena och den andra undanflykten kom, jag hänvisar till min verbala förmåga och minnesbilder, för om jag nu var så full, hur kunde jag placera dem där de var, vilket de inte kunde, vad som hände o.s.v.

Väl framme påminner nu sig den arroganta vakten att -”du där” sa jag inte åt dig att ta en promenad? – Jo, men det har jag ju gjort ! – Det spelar ingen roll ni kommer inte in… ! – Men… ? Jag har ju gått runt kvarteret och jag har väntat ca 20 min och dessutom så har den andra killen ju stuckit !

- Det spelar ingen roll, du kommer inte in! Jag envisas och säger att så kan ni inte göra säga en sak och sedan ändra sig, jag ber om att få gå in och säga till mina kamrater, vilket bemöts med en hånfullt nej… – men, säger jag…

Då började vakten putta mig bakåt och sa att det var dax att sticka. Jag kontrade och bad honom sluta peta/knuffas, sakta retirerande, som den vältränade spännbög han var (min åsikt) så bara måste han visa vem som hade kommandot och fortsatte putta mig bakåt.

Det är kullerstensgata och trottoar precis vid ingången” här begår jag mitt misstag” trots 10 cm kortare och 25 kg kilo mindre muskler så for fan i mig, jag slutade backa och jag greppar tag i hans jacka, i mellangärdeshöjd, delvis för att hans knuffande håller på att få mig att dråsa omkull, delvis för att “rent principiellt tycker jag inte om att bli pressad bakåt under hot och då får väl han en chock eller något.

Jag måste ha skrynklat hans dyra mockajacka eller något. För hans ögon blir desperat stora av chock och hans röst vädjar/ kräver halvt i falsett att jag ska släppa och han försöker desperat att bryta upp mina fingrar, men som en åsna ( ja, jag kan själv tycka så) så envisas jag med att hålla kvar; det går 10-15 sekunder och han bryter och bryter, då uppmärksammar hans polare att det är något fel, OCH innan jag hinner släppa så händer allt på en gång; hans kompis kommer fram och hoppar upp (bildligt, även han 10-15 cm större) och tar ett bakvänt stuptag.

Sedan, eftersom han som jag greppat, i panik låser fast min hand så att jag “inte kan” släppa dråsar vi sakta ihop, jag försöker hålla mig på fötter men “klunsen” på ryggen kväver/tynger ner mig så jag går först ner på ena knäet innan min hand lossar ifrån vakt 1′s jacka, “tanken som finns i huvudet = a) jag måste ha luft b) inte ner på marken, marken = oskyddad, försvarlös …

Mitt “angrepp” kommer av sig och tyngden, smärtan då jag slagit mig är oviktigt men, de slår undan benen under mig och brottas tills en sitter på benen och den andra fortfarade “strypandes” mig får mig lugn,allt sker på 30sek – 2 min om det beror att jag inte slåss eller om jag svimmar eller för att jag liggande med händerna rakt ut, allt för att visa att”JAG GÖR INGET” så slutligen lättar han så mycket på trycket runt halsen att det kommer in luft, ren luft, enda tanken som fanns… att kunna andas… så ligger de 2 till polisen dyker upp inom, 5 min… (det här är ute i ett snöfritt, nov. skönt va… )

De släpar upp mig och medans polisen tar mig lite avsides för “förhör” så funderar jag oroligt/ chockat på varför han reagerade som han gjorde, blev han sååå skitnödig av lilla mig ?

Då inser jag att han står och gör en polisanmälan på mig…? varför då frågar jag mig? det är ju jag som blivit slagen….

Jag frågar polisen om jag kan eller bör göra en polisanmälan, vilket den unge polisaspiranten nog tycker jag ska göra…

Två polisanmälningar och opartisk utredning alltså… ?

oj så fel man kan ha..!

Jag får lov att gå på “polisförhör” 3 månader senare… där det då framgår att jag ska ha smugit mig på honom bakifrån i den dörrsluss som finns in till krogen, där skall jag ha knäat honom i skrevet och börjat slåss och trots kraftiga smärtor ska han lyckats brotta ner mig innan de tillsammans kunde hålla mig fast tills polisen kom…

När polisanmälan gjordes d å jag var i chock. På plats så upplystes inte jag om några rättigheter, polisen tog inga “vittnen på plats” och ingen ifrågasatte “deras rätt” att tillgripa våld…

Redan under detta förhör; innan rättegång fick jag frågan om “hur jag knäat honom” vilket jag sa att det hade jag inte gjort, hur skulle då det gått till då ?`

-Ja inte vet jag sa jag, men eftersom jag faktiskt är en begåvad och tänkande individ så det enda jag kom att tänka på var att i så fall måste det ha skett i samband när jag ramlade ihop, han kanske satte sig på mitt knä, alternativt fick en spark av polarn, allt möjligt o.s.v. men jag sa och hävdar än idag att jag har aldrig knäat honom eller någon annan för den delen.

Min anmälan blev riven, hans ledde till rättegång!

Jag har aldrig varit i klammeri med rättvisan ! så jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, en sak är/var säker… jag vet att jag inte gjort något !” Inte som kan anses som ett “brott eller en kriminell handling” men… det spelar ingen roll…

“JAG HAR ALDRIGT VARIT SÅ OROLIG…”

För, om jag inte gjort något och ändå hamnade i rättegång, vad kunde då inte hända? Inte vet jag men de som var där fann nog det hela lite paradoriskt, skojigt och skrämmande på en gång. vakterna uppgav två olika verisoner, platser, händelser o.s.v.

Vakten som jag skulle knäat visar upp en medicinskt intyg där det står ” patienten uppger sig ha ont och ha kissat blod tidigare på kvällen” , han skall ha åkt till en läkare ca: 5 timmar senare… ?

Om jag hade blivit knäad, skulle jag varken kunna slåss, ( brottas med någon annan) eller jobba i 5 timmar till…

Till och med åklagaren får det svårt vid ett par tillfällen och får “förtydliga” (allt för det våld som jag skall ha använt ska kunna påvisas ) och rätten frågar mig också hur själva knäandet skall ha gått till… mitt svar är för enkelt för att det ska vara bra; jag säger som det är att jag inte vet, för att jag inte knäat honom men, om det då skett så kanske ifall, när vi brottas, allternativt ramlar ihop!
(vilket INTE innebär att jag gjort det.. utan utgår ifrån IFALL det har hänt, så vad kan ha skett o.s.v. som jag ser det, men… när man inte är där, om man tror, och någon påstår, så skapar man en egen bild…

Det var ingen som ifågasatte ifall han hade blivit “misshandlad” utan ifall jag gjort det med uppsåt! eller ifall det var en olyckshändelse, DET HADE INTE SKETT NÅGOT KNÄNING, säger jag ju…

säger du ja.. säger dom.. (suck..!)

Rättens beslut blev: ” det kan inte med säkerhet bevisas att misshandeln skett med berått mod (uppsåt) därför frias jag från misstankarna… !

Jag kan väl säga att jag slapp undan med förskräckelsen, och det var inte lång ifrån att jag skulle stor bölat där och då, så stor var lättnaden… tänk om jag blivit dömd för något som jag inte gjort…

Hälsningar
Thomas Lönnberg

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Sigrid: “Vi blev slagna och provocerade av vakterna”

december 6, 2006

guests11.jpg

rubrik_sigrid.gif

Lördagen 19/1, 2001 eller 2002 (så längesedan nu), Borås klockan var ca: 0145-0215. Cirka 0130 är på väg till baren för att hämta isvatten till mig och min dotter. Vi har dansat och haft jätteroligt hela kvällen, och det var varmt och vi var törstiga. När jag kommer tillbaka till dansgolvet med vattnet är min dotter inte där. Jag går runt och letar överallt men kan inte hitta henne. Konstigt tycker jag om, hon gått hem utan att säga till, eftersom jag vet sedan tidigare att hon är rädd för att vistas själv i centrum när det är mörkt. Dessutom hade vi bestämt att vi skulle säga till varandra när vi skulle hem, så jag väntar och hoppas på att hon ska dyka upp. Efter cirka 10 minuter kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag heter ####. Hon säger till mig att min dotter står utanför och är ledsen och gråter.

Min dotter står utanför entrén och gråter när jag kommer ut. Jag frågar henne vad som hänt. Hon svarar att hon blivit utslängd på grund av att vakterna påstår att hon slagit en tjej. Men min dotter hävdar att hon blivit attackerad bakifrån av en som slagit till henne i bakhuvudet. Vakterna hade inte sett detta, utan bara att min dotter försvarat sig mot tjejen genom att ta tag i hennes hår och trycka ner henne mot golvet för att inte hon skulle slå henne. Min dotter tycker att det är orättvist att de slänger ut HENNE, när det var den andra tjejen som slagit henne först, och att min dotter bara velat försvara sig.

Jag går tillbaka in på krogen/dansstället för att hämta min kappa och frågar vakterna om deras version. Dom vill inte svara, tycker inte jag har med det att göra. Jag blir irriterad och säger att det har jag visst eftersom hon är min dotter. Chefsvakten som jag pratar med säger att min dotter gett en tjej stryk och att det är därför dem kastat ut henne.

Jag är medveten om att jag var otrevlig i munnen mot honom. Men han var väldigt otrevlig mot mig också, och kallade mig dålig mor. Säger till honom att det är dåligt av dem att inte kolla vad som verkligen hänt, utan bara slänga ut första bästa person dem ser. Vi fortsätter att tjafsa en stund. Han verkar njuta av det. Han berättar vidare för mig att han har polisiära befogenheter och ett gott samarbete med polisen. Vilket jag inte trodde då, (men senare skulle bli varse om). Jag går ut till min dotter. Vakterna kommer efter och tjafset fortsätter utanför krog/dansstället. Till slut känner jag att det är dags att gå därifrån, eftersom det inte leder
någonstans med våra diskussioner och pajkastningar.

En av de tre vakterna, ställer sig framför min dotter och börjar provocera henne, genom att vifta med handen framför hennes ansikte, och böja sitt ansikte mot henne och stirra på henne intensivt. Han säger upprepande gånger ”Gör något så jag kan lobba dig”. Jag ber honom sluta när jag förstår vad han är ute efter. Han vill att hon ska bli förbannad och slå till honom. Inte för att jag visste vad ”lobba” betyder (det vet jag nu), men förstod att han ville provocera henne. Mig nonchalerar han fullständigt när jag ber honom sluta. Nu förstår jag att vi inte har en chans att ta oss därifrån. Dem tänker inte låta oss gå. Jag blev nu väldigt orolig, och kände otäcka rysningar, för jag förstod att nu kommer något hemskt att hända.

Ute på gatan står fem män och bevittnar alltihop. Dom försöker säga till vakterna, att dem ska låta oss vara, och att dem visar dålig respekt gentemot tjejer. En av vakterna går fram till männen och säger ”Stick härifrån på en gång. Ni har inte sett eller hört någonting. Och försvinner ni inte härifrån nu, så kan jag se till att ni aldrig sätter er fot här igen.” Jag känner att nu kommer vakterna göra något mot oss så jag ropar till männen att ”Snälla stanna kvar! Lämna oss inte ensamma med vakterna”! Dem ropar tillbaka att dem kommer att stanna kvar.

Vakterna hotar igen med ord som jag inte riktigt kommer ihåg, men det var ungefär ”Sticker ni inte härifrån nu, så blir det synd om er, och vi kan se till så att ni blir utvisade från Sverige” (de var invandrare). Två utav männen blir rädda och ger sig av, men tre står kvar. Vakten som hela tiden koncentrerar sig på min dotter fortsätter att provocera henne genom att vifta med handen i ansiktet på henne och säga att han vill ”lobba henne”. Helt plötsligt ser jag min dotters hand flyga mot vakten, vilket jag tror var hans mening att hon skulle göra. Som jag såg det så får hon aldrig in någon riktig träff på honom, för han får tag i hennes arm och stoppar slaget, så hon får inte in någon riktig träff på honom. Såg aldrig att hon förstörde hans glasögon eller skadade honom (som det stod i vakternas polisrapport) Kanske hände det när dem kastade sig över henne?

Han ropar ”NU”! På en sekund, hade två utav vakterna kastat sig över min dotter, och vräkt
henne ner på trottoaren. Jag ropar till ”Slå henne inte”!! Då slänger sig den tredje vakten över mig och trycker in mig i husväggen, med ansiktet bort från min dotter och de andra vakterna. Han bryter upp min arm på ryggen. Jag blev väldigt överraskad, och undrar varför han hoppar på mig och jag skriker till honom att han ska släppa mig. ”Aldrig” säger han. Jag ropar till de tre männen som står kvar på gatan, att ”Snälla! Stanna kvar! Jag vill att ni ska vara vittne till detta”. Dom ropar tillbaka ”Vi stannar kvar”! Men en av vakterna hotar och skrämmer dem, så dem ger sig av.

Jag kan inte se vad de andra vakterna gör med min dotter och jag är livrädd att dem ska skada henne. Jag säger till dem att ”Snälla! Skada henne inte”! Vakten som håller mig, bryter upp min arm hårdare och trycker in mig mer i husväggen, när jag ber honom släppa mig. Han säger tätt i örat på mig. ”Kan du inte göra något så jag kan slå ner dig! Snälla! Gör något! Jag vill så gärna slå ner dig”.

Han upprepar hela tiden samma ord, och vill verkligen provocera mig till att bli arg, vilket jag också är. Men samtidigt var jag så rädd för att dem skulle skada min dotter, så jag försöker att inte röra mig. Vakten fortsätter att bryta min arm högre upp, och jag får fruktansvärt ont i den, och den domnar och jag tappar känseln i den, som tur är.

Under tiden fortsätter han att prata tyst i örat på mig, och upprepa det han sa tidigare. Jag är så äcklad över hans sätt att försöka provocera mig, att göra något, men rör mig inte. Längtade efter att polisen skulle komma så fort som möjligt, innan dem hann skada min dotter. Kändes som en evighet innan polisen äntligen kom.

En polis ville prata med mig när dem kastat in min dotter i den andra polisbilen, så jag gick fram till honom och försökte förklara vad som hade hänt. Jag var arg, rädd, hade ont i armen och var väldigt upprörd. Han tyckte förmodligen att jag bara svamlade, men det är inte lätt att förklara vad som hänt under de omständigheterna som var just då, när man är alldeles skakis.
Polismannen bad mig försvinna därifrån, annars skulle han ”bura in mig också”. Kände att det var meningslöst att argumentera just då, så jag började gå hemåt.I hörnet just vid krog/dansstället, träffar jag de tre männen som bevittnat alltihop. Vi diskuterar en stund vad som hänt, och bestämmer oss för att gå till polisstationen och göra en anmälan. Dom lovar att hjälpa till med vittnesmål om det skulle behövas.

När vi kommit in till polisstationen för att göra anmälan, kommer en av vakterna in, och går rakt in i ett rum och han får genast sätta igång med sin anmälan. Vi blir fullständigt nonchalerade av polisen, så vi sätter oss ner för att vänta på vår tur. Efter cirka en halv timma, frågar vi en polis om vi ska vänta hela natten, och om det är någon ide för oss att sitta kvar. Han säger att förmodligen kommer det att ta lång tid innan vi får göra vår anmälan, så det är ingen ide att vi väntar.
Vi förstår det meningslösa i att sitta kvar, så vi går därifrån. Vi pratar lite utanför, och kommer överens om att hålla kontakt. Jag får telefonnummer från en av dem, om jag skulle behöva deras hjälp senare.

Då jag skulle upp och arbeta på lördagen hade jag inte ork att sitta och vänta hela natten på polisstationen.

Sov inte en blund den natten. Tänkte på min dotter och var orolig över om hon var skadad, och hur jobbigt hon måste ha det.

Hade också värk i min arm som var alldeles prickig av blodutgjutning från knogen och upp till armbågen. Dessutom hade jag stickningar och ingen riktig känsel i den. Har fortfarande ont i den när jag sover på grund att den domnar och värker.

Min kappa var söndersliten på höger sida, där vakten brutit upp min arm.

På morgonen efter, när min dotter ”blivit släppt” går jag upp till henne för att försäkra mig om att hon inte var skadad. Hon såg hemsk ut i ansiktet med svullnad och blåmärken. Hon hade en rejäl bula och var sårig om vänster sida om pannan. På höger kind hade hon skrapsår, blodutgjutning och var blå. I nacken hade hon ett långt blåmärke, även på ryggen.

Hon kände sig väldigt ledsen, förnedrad och maktlös. Jag led verkligen med henne.

Tycker att det är synd att man inte kan känna förtroende för så kallade tjänstemän. Jag har tidigare förtroende och kände respekt för ”överheten” men jag kommer nog aldrig att få tillbaka den känslan. Det är sorgligt, tycker jag.

 

Detta brev är skrivet av min mor, någon dag efter. Min mor lovade mig att hon skulle skriva om det, för att aldrig glömma.

Vad jag kom ihåg mest, var denna provokation från vakterna. Det kändes som dem verkligen ville att jag skulle göra något mot någon av dem. När jag åkte ner i backen, vet inte hur många vakter det var, men minst en, och väldigt tungt. Jag ”small” ner i backen, och jag såg allt i ”slow motion”, det var så overkligt, och jag var så otroligt rädd, jag tänkte – Nu dör jag.

Jag kände ingen direkt smärta just då, kanske var det för jag var så rädd, men jag kände ändå att det var någon som slog mig i ryggen, även om det inte gjorde ont just då. Kom ihåg att mitt huvud var nedtryckt i asfalten. Jag hörde min mamma ropa, hennes röst, jag hörde att hon var rädd.

Denna incident har satt sina spår, jag har inte vart ute på krogen sedan dess, jag vågar inte. För tänk om detta händer igen. Jag är inte den där som bråkar, tvärtom jag gillar inte att bråka. Däremot så försvarade jag mig den där kvällen, det tror jag alla gör, om man får ett knytnävslag i bakhuvudet utan förvarning. Jag vet inte om jag är ”glad” för det jag nu vet, att vi vanliga människor inte har en chans när det gäller sådant här, för mitt fall blev nedlagt, även om jag hade vittnen.

Jag tror att jag och Anna Sjödin, råkat ut för nästan samma sak, och jag förstår inte hur det godtas att alla vakter ska vittna, och de andra anställda på crazy horse. Klart dem håller på varandra.

Jag vill att människor ska få veta hur det faktiskt är. Vi har inte en chans mot vakter som arbetar på det här sättet, dem håller varandra bakom ryggen, och jag tror att poliserna även håller dem bakom ryggen. Det räcker att gå igenom avslutade fall hos tingsrätten(offentliga handlingar). Antingen så får privatpersonen ett straff, eller så läggs det ner, aldrig har jag läst om något fall där privatpersonen får rätt, oavsett många vittnen som sett hela incidenten. Man har inte en chans mot vakter

Hälsningar
Sigrid*

*Sigrid heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Anders: “Vakterna vevar urskillningslöst med batongerna”

december 6, 2006

guests11.jpg

rubrik_anders.gif

Min händelse utspelade sig inte på krogen, utan på en fotbollsmatch där man använder sig av samma typ av ordningsvakter (bevisligen).

Jag blev oskyldigt utpekad för ha dragit av en såkallad bengalisk eld. Det
började med att vakterna kom stormade over läktaren urskillningslöst vevandes med sina stål batonger på människor, de tar tag i mig och slår mig samtidigt som dem släpar mig till Råsunda fotbollsstadions bakre regioner där de kastar ned mig på marken och sätter på mig handfängsel trots att jag följer med frivilligt. Sedan håller dem mig utför en trappa och hotar att släppa mig. Efter det här så följer hela historien Annas mönster, jag får valet att gå av polisen men ursinnig som jag är vill jag anmäla vakterna då blir jag gripen. Min anmälan läggs ned efter ca en vecka men deras anmälan mot mig om våld och hot mot tjänsteman läggs först efter ett och halvt år senare efter att jag skakat fram 30-40 oberoende vittnen samt att vakternas vittnesmål går isär på ett högst pinsamt sätt.

Hälsningar
Anders*

*Anders heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.

 

 


Erika: “Vi fick för lite växel och blev misshandlade”

december 6, 2006

 guests11.jpgrubrik_erika.gif

Jag och en väninna (jag en snart 40-årig småbarnsmamma och min 50-åriga väninna, båda lugna, städade människor), har råkat ut för krogvåld. Jag hade precis slutat amma mitt första barn och vi skulle ses över ett stilla glas vin på tu man hand i den stad i Nordvästra Skåne där vi bor. När vi inte kände att vi pratat färdigt så ville vi gå vidare till en nattklubb. Vi hade druckit ett glas vin var.

Det var en vanlig torsdag och ingen kö alls. Bara vi och två vakter samt en sk “gästansvarig” med gästlista som mötte oss i dörren. Min väninna lämnade 500 kr i kassan till entren. Jag ser det. Tjejen i kassan ger tillbaka växel som om hon lämnat en 100-lapp. Ordväxling uppstår.

Direkt kommer en av vakterna fram och frågar tjejen om vi ställer till med problem. Ja säger tjejen. Han vrålar då åt oss att lämna stället. Men vi har fått fel växel tillbaka säger vi. Han vrålar då bara, utan någon disskussion alls – Ni ska ut härifrån, fattar ni!!! Ni är inte välkomna här.

Han knuffar ut oss genom dörren. Utanför ber vi att få prata med deras chef. Dom säger att det är dom som bestämmer här och om vi fortsätter att stå och tjäbbla har dom rätt att sätta handfängsel på oss. Jag ilsknar då till och läser namnet på tjänstebrickan på han som knuffat ut oss, repeterar hans namn högt och säger till honom när jag tar fram mobilen att nu ringer jag till polisen, sen vänder jag mig om för att gå. Då känner jag vakten ta tag i mig bakifrån och han vrider upp armen bakåt upp mot huvudet så jag tror den ska gå av. Sen knuffar han mig med greppet kvar nerför trappsteg sen 10 meter bort i mörkret mot staketet ner mot hamnbassängen. Han trycker mig över staketet. Jag får dödsångest. Jag börjar störtgråta och skrika hysteriskt. Min väninna skriker åt honom att släppa mig. Hans vaktkollegor står och hånler. Tillslut släpper han. Dom verkar närmast “gå-igång” på sitt beteende, tycka att det är kul.

Jag spriger gråtande därifrån, min väninna efter, och vi ringer polisen. Dom har inte tid att komma men ber oss komma i under morgondagen och lämna anmälan. Det gör vi. Vi blir trodda och polisen kontaktar vaktfirman som ska göra en utredning säger dom. Efter några veckor får vi bara ett brev där det står att utredningen är nedlagd i brist på bevis. Fastän polisen såg mina blåmärken av vakten händer på mina armar.

Mådde dåligt psykiskt länge efter detta och drar mig för att gå på krogen  igen. Har faktiskt inte gjort det. Blir rädd när jag ser vakter. Och arg. Känns som om dom är labila anabola-stinna monster som bara vill få utlopp för sina inre aggressioner. Men att ge sig på försvarslösa tjejer är så jävla fegt och det här borde inte få förekomma så ofta som det gör.

Det är nog tyvärr många som råkat ut för liknande händelser. Men det kommer aldrig fram. Polisen verkar skydda vakterna. För dom gäller inga lagar.

Med vänliga hälsningar
Erika *

*Erika heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Faraj Abu Iseifan: Vanliga frågor om min kväll på Crazy Horse

december 6, 2006

faraj1.jpg

rubrikfarajfaq.gif

Läs också: » Jag var med Anna Sjödin på Crazy Horse.
Läs också: » Anna Sjödins egna ord.

Brott ska vara styrkta bortom rimligt tvivel. Så var det inte i detta fall.

Anna Sjödin är oskyldigt dömd. Hon misshandlades och kallades hora och fitta av en vakt. Vi har alla sett hennes skador. Vakten var oskadd. Oberoende vittnen styrker vaktens språkbruk och obehagliga aggressivitet. Inga oberoende vittnen hör henne säga något rasistiskt till vakten eller ser några slag från henne mot honom. Trots detta fälls Anna och får betala skadestånd till den som slog henne. Sedan nekas hon en ny prövning.

När ord står mot ord litar rätten mer vakten och hans kompisar än det vi och oberoende vittnen berättar.

Vad hände egentligen? Några vanliga frågor jag fått om kvällen.

1) Vad startade konflikten?

Annas väninna Cecilia blev nekad att köpa alkohol i baren. Hon reagerade eftersom hon nyligen anlänt till restaurangen och då utan problem klarade nykterhetsbedömningen i entrén.

Vakten som kommer fram i anslutning till detta är aggressiv och våldsam och kallar Cecilia “hora” och “fitta”.

Detta reagerar Anna på. Hon ifrågasätter lämpligheten i sättet som vakten agerar på. Efteråt får hon veta att vakten bland annat anklagar henne för att ha slagit honom. Detta trots att han inte ens kan uppvisa skador. Inget oberoende vittne ser heller några slag från Anna.

2) Hur full var Anna?

Krogvakterna har precis som vissa debattörer, bloggare och ledarskribenter haft ett intresse att sprida bilden av att Anna var mycket berusad. Men det betyder inte att det var så för den skull.

Mot bakgrund av den begränsade mängd alkohol Anna druckit under nio timmar och med hänsyn till kroppskonstitution borde hon snarare ha varit salongsberusad.

Du blir inte fullare av någon slår på dig. Hennes chock, kramper och rödgråtna ögon tolkas som fylla. Anna försökte få möjlighet att bevisa sin status genom att upprepade gånger begära att få lämna blodprov. Detta nekades hon.

Ur förundersökningen sid 159.

- 17.30 tiden två stora starköl på Broncos bar.
- 20.00 middag med ett glas vin
- 01.00 två drinkar; en 4 cl vodkadrink och en cl tequila.

Total mängd alkohol under 9 timmar alltså.

 

3) Men Anna greps ju för fylla och sattes i fyllecell? Polisen sätter inte nyktra i fyllecell.

Nej. Anna greps inte för fylla. Polisen tog omedelbart parti för vakterna så fort de kom till platsen, vilket var en helt sjuk upplevelse.

Anna fick en valmöjlighet av polismannen att gå från platsen. När hon ville anmäla vakten blev hon gripen. Ingen i sällskapet uppfattade det som att Anna var gripen utan att hon skulle få följa med till stationen för att anmäla vakten.

 

4) Hur fulla var de övriga i sällskapet?

Vi hade druckit alkohol men inte överdrivet. Ett oberoende vittne vid samma bord märkte knappt av oss under kvällen. Däremot har vakterna en annan bild och beskriver oss av någon anledning som väldigt störande.

Min slutsats är att detta är en del i vad de tar till för att möta våra anmälningar av kränkningar och övervåld. Men att vi skulle varit störande är inte sant bara för att vakterna bestämt sig för att det skulle varit så.

Vårt ifrågasättande av vakternas våldsanvändning och språkbruk möts inte med svar, utan med mer våld. Sen lägger vakterna skulden på oss.

 

5) Var sällskapet dryga mot vakterna?

Nej, vi var lugna och satt mest vid ett par bord och pratade politik. Att vi var lugna styrks av oberoende vittne.

Vår uppfattning att vakterna var omotiverat aggressiva stöds av oberoende vittnesmål. Vi hör hur en av vakterna skriker hora, fitta, sköka, slyna till Anna. En nykter juriststuderande stöder vår beskrivning av vaktens språkbruk.

När vi frågade varför de tog till våld svarade vakterna med ökad våldsanvändning. När en i sällskapet frågar varför vakterna använder så mycket våld blir han brutalt utkastad.

 

6 a) Kallade Anna vakten för ”Svartskalle – det är såna invandrare som dig vi inte vill ha i det här landet?”

Nej. Det är inte sant.

Inget oberoende vittne hör några rasistiska uttalanden från Anna. Vid det första polisförhöret säger vakten inget om några kränkande ord. Först i TV två dagar senare säger han att detta skulle ha skett och då vid baren. Det får stöd av hans vaktkompis som säger att han hört detta sägas – fast då vid entrén. Kompisens flickvän som är servitris stödjer också att hon hört det sägas – fast då vid bordet. Således skulle Anna plötsligt ha sagt exakt samma ordalydelse vid tre olika tillfällen.

Det är hög ljudnivå i lokalen. Vittnen på en, två eller tre meters avstånd hör inte detta sägas. Däremot servitrisen som står på fem meters avstånd påstår sig höra detta utan problem. Mycket intressant.

När rätten behandlar detta så säger dom att vittnen som står i närheten inte hör Annas påstådda uttalande kan bero på den höga ljudnivån och betyder inte för den skull att hon inte sagt det hon anklagas för. Den svenska rättstraditionen att alla tvivel ska komma den tilltalade till del bortser rätten alltså från. När ord står mot ord litar rätten blint på vakten och hans kompisar trots allt som talar mot dem.

 

6 b) Kallade vakten Anna för hora och fitta?

Ja. Vi är flera som hör vaktens språkbruk. Detta styrks även av ett nyktert oberoende vittne i entrén. Vakten själv hävdar att han aldrig sagt så.

När tingsrätten behandlar detta säger de att det naturligtvis är graverande för vakten om han sagt så (det betyder nämligen att han ertappats med att ljuga för rätten) men att det inte är säkert för den skull. Åklagaren medger dock att det är troligt att vakten använt dessa ord.

Rätten gör alltså omvänd bedömning när det gäller vad vakten skulle ha sagt jämfört hur de bedömer vad Anna skulle ha sagt. Hur man göra så olika bedömningar i samma rättegång är helt obegripligt för oss. Dessutom påbjuder svensk rättstradition att om det finns tvivel ska rätten hellre fria än fälla.

 

7 a) Slog Anna vakten?

Nej, det gjorde hon inte. Vakten påstår att detta skedde vid baren. Han beskriver Annas enorma styrka och att hon ska ha slagit honom rakt i ansiktet med full kraft. Varför har han då inga som helst skador? Och varför låter han Anna gå till sällskapet efter det påstådda slaget för att hämta sina saker för att gå hem?

Oberoende vittnen vid baren som iakttar skeendet ser inga knuffar eller slag från Anna mot vakten.

När rätten behandlar detta bortser man från Annas uppgifter, man bortser från vad oberoende vittnen berättar, man bortser från att det är Anna som har läkarintyg på flera sidor med skador medan vakten inte ens har ett läkarintyg och därmed inte kan visa på någon skada.

När ord står mot ord litar rätten rakt av på vaktens uppgifter.

För mig är det uppenbart att detta är ett sätt för vakten att i efterhand motivera sin våldsanvändning mot Anna.

 

7 b) Slog vakten Anna?

Ja, han har själv medgett att han slagit henne upprepade gånger med sin ASP stålbatong, och att han kan ha träffat henne i ansiktet. Men troligen kommer såret i ansiktet från att vakten med båda händerna pressade ned Annas huvud mot golvet med batongen över hennes ansikte.

Anna har flera sidor läkarintyg med dokumenterade skador. Vakten har inget.

En vakt har rätt att använda våld i sin myndighetsutövning men vi menar att detta är ett uppenbart fall av övervåld som också stöds av att Anna är den som har alla skadorna.

8. Varför gick ni inte bara därifrån?

Vi var på väg att lämna restaurangen. Anna hade hämtat sin väska. Däremot provocerade en vakt genom att kalla henne “hora” och “fitta”. När vi ifrågasatte språkbruket tog vakterna till våld.

Vi hävdar att vakten var obehagligt aggressiv och våldsam. Han skapade situationen genom att kalla Anna och Cecilia hora och fitta. Sedan eskalerade han situationen till onödig våldsanvändning. Vi som gäster visste inte vad han ville och varför, eftersom han inte kommunicerade med oss.

Sedan skyddas han av rätten och kan vältra över ansvaret för det som skett på sina gäster.

 

9) Hotade ni med Bodström?

Nej, ingen hotade med någonting. Däremot nämnde en i sällskapet att ordningsvakters beteende skulle tas upp med Bodström.

Det var naturligtvis dumt men det ska ses utifrån de kränkningar och den vanmakt vi kände.

 

10) Visade ni någon form av riksdags- eller regeringslegitimation?

Ja, en i sällskapet legitimerade sig för att lämna vittnesmål när polisen anlände.

 

11) Varför tillkallades media?

Vi hade inget att dölja. Tvärtom hade vi upplevt omotiverade kränkningar, misshandel och övervåld.

 

12) Varför valdes Leif Silbersky som Annas försvarare? Är man inte skyldig om man väljer honom? Vem betalar advokatkostnaderna?

Advokatens namn har inget med skuldfrågan att göra. Vakter har automatiskt fördelar i rätten som uppenbarligen inte ens advokat med omfattande juridisk erfarenhet kan rå på, trots att ord står mot ord. Det är också viktigt med en försvarare som kan tillgodose medias behov av information.

Anna tilldelades offentlig försvarare. Det innebär att samhället betalar. Eventuella överstigande kostnader står Anna själv för.

 

13) Annas sällskap kan ju knappast anses trovärdiga. Var de inte fulla och vittnar de inte automatiskt till Annas fördel?

Vi tycker att vårt ord har ett värde.

Vi kommer aldrig att glömma vad vi varit med om. Bilden att vi skulle ha varit väldigt berusade och störande är inte sann. Klart att vi känner Anna. Men vakterna har också en lojalitet till varandra som man inte kan bortse från.

Men vår upplevelse visade sig vara ointressant i rättsalen. Vi hade inte behövt gå dit överhuvudtaget.

Att inte bli trodd på sitt ord är en skrämmande och ångestframkallande upplevelse som vi inte hoppas att någon annan ska behöva uppleva.

 

14) Hade inte krogpersonalen vittnen bland övrig personal, oberoende vittnen och polis?

Inget oberoende vittne har sett att Anna skulle ha slagit vakten eller använt kränkande ord. Däremot stödjer oberoende vittnen bilden av vakternas omotiverade aggressivitet och det kränkande språkbruket.

Oberoende vittnen styrker också att Anna var berusad och gjorde motstånd. Vi menar att det är rimligt att värna sig när någon slår dig. Det har du rätt till även om det är en förordnad vakt som slår. Anna har också skador bland annat på underarmarna och armarna där vakten slagit henne (förutom detta bland annat i ansiktet). Polisen tog direkt vakternas sida när de kom till platsen, vilket var en skrämmande upplevelse.

Vi menar att det inte var konstigt om omgivningen tolkade Annas chock, gråt och kramper som berusning. Det måste vara otroligt svårt för någon att vara oberörd efter att ha behandlats på det sätt Anna fick vara med om (bland annat kördes hon med huvudet före rakt i golvet). Hon misshandlades rejält.

 

15) Tror ni det är en konspiration där vakter, polis, åklagare och domare håller ihop?

Nej, vi tror att det är verkligheten som ser ut så här. Vakten har automatiskt högre trovärdighet. Hur de kollegiala banden kan fungera mellan vakter och polis har vi sett med egna ögon.

Sedan litar åklagaren på vakt och polis. Samma åklagare bedömer båda anmälningarna. Vaktens går till åtal. Din anmälan läggs ner.

Vakterna pratar ihop sig. Rätten litar mer på ordningsvakterna än på gästerna och dömer den som blev misshandlad och kränkt att betala skadestånd till den som slog och kränkte.

Enda sättet att få rätt mot vakter tycks vara att dokumentera vakternas beteende med film.

Krogen har en övervakningskamera bland annat i entrén. Men av en händelse “råkade” den vara avstängd just denna kväll.

 

16) Var det inte ett tecken på dåligt omdöme att gå på krogen och dricka alkohol?

Nej, en vuxen människa måste själv få välja vad hon gör på sin fritid. Anna vill inte vara en politiker som lever långt från människor utan vill också kunna gå ut ibland.

Hon hade inte druckit speciellt mycket så berusningsgraden var relativt låg.

Kan det vara så att hon kritiseras extra hårt av vissa för att hon är kvinna och av andra för att hon är socialdemokrat?

 

17) Borde inte Anna avgå?

Nej. Varför då? Hon har inget att skämmas för. Tvärtom har hon egna erfarenheter av hur dåligt rättssystemet kan fungera. Det är en erfarenhet hon delar med många ungdomar i detta land.

 

18) Saknar Anna självinsikt, saknar hon distans och ödmjukhet, är hon arrogant och har attitydproblem?

Nej. Hon får inte den sortens egenskaper för att hon misshandlats och kränkts. Tvärtom. Det tycks finnas ett intresse att göra den som utsatts till den skyldige. Så tycks det vara också i detta fall. Själv upplever jag Anna som en av de varmaste människor jag träffat.

Jag kan notera att ingen som känner henne tror att hon uttalat några rasistiska eller kränkande uttalanden. Tvärtom visade Anna civilkurage som reagerade när vakten kallade hennes väninna “hora” och “fitta”. Jag skulle aldrig vara vän med någon som uttalar sig rasistiskt.

 

19) Att krogvakter burit sig illa åt i andra fall har ju inget att göra med bevisningen i detta fall att göra?

Jo, för vi ser ett mönster i hur vakter betett sig och rättsväsendet reagerat. Såväl i detta fall som i andra.

 

20) Alla är lika inför lagen. Även politiker. Anna har fått sin chans under en längre rättegång än vad som är brukligt i denna sorts fall och med Sveriges kanske bästa advokat med sin sida. Trots det blev hon fälld. Då är hon skyldig.

Det är faktiskt skrämmande att inte ens en av landets mest renommerade advokater inte kan rå på de fördelar som vakterna har i rätten. Men på ett annat sätt är domen bra eftersom den sätter ljuset på hur vakter skyddas i rätten.

Ord stod mot ord och då litar rätten som vanligt på vakterna.

 

21) Varför blev Anna fälld om hon var oskyldig? Rätten har naturligtvis tagit del av alla fakta och allt bevismaterial och därefter kommit fram till att Anna är skyldig bortom rimligt tvivel. Ska vi inte ha tilltro till våra domstolar?

Ja vi borde kunna ha tilltro till domstolarna. Men det tycks i princip vara omöjligt att få rätt mot en krogvakt.

Det finns inga bevis mot Anna utan ord står mot ord som så ofta i såna här fall. Då väljer rätten automatiskt att lita mer på vakterna och deras kompisar. Det är en skrämmande upplevelse att vara med om.

Det betyder inte att det vakterna påstår faktiskt har hänt. Det finns många märkligheter i vakternas berättelse som rätten fullständigt bortser från.

Brott ska vara styrkta bortom rimligt tvivel. Så var det inte i detta fall.

Detta skadar tilltron till rättsväsendet och är något vi måste göra något åt. Vem drabbas nästa helg?


Faraj Abu Iseifan: “Jag var med Anna Sjödin på Crazy Horse”

december 6, 2006

faraj1.jpg

Läs också: » Vanliga frågor jag fått om kvällen på Crazy Horse.
Läs också: »
Anna Sjödins egna ord.

rubrikfaraj.gif

TEXT: FARAJ ABU-ISEIFAN

Jag vet vad som händer när Anna Sjödin är på krogen Crazy Horse i slutet av januari 2006. Jag är nämligen där – till skillnad från alla de tyckare som klandrar henne.

Det här är min berättelse om det som händer:

Jag är ingen festprisse. Jag är mycket begränsad i mitt alkoholbruk och har aldrig före eller efter denna händelse varit med om något liknande som jag får se och uppleva den kvällen.

Vi är några stycken som firar min födelsedag, äter mat och pratar. Ett par av oss bestämmer oss spontant för att gå ut. Vi ringer runt till några vänner däribland Anna för att se om vi inte kan träffas. Så blir vi några som möts på Crazy Horse. Ett ställe som ingen av oss är närmare bekant med. Vi pratar politik och samhällsfrågor. Jag är glad och stämningen är trivsam och mysig. Ingen av oss har druckit speciellt mycket. Vi är lugna där vi sitter vilket senare styrks av oberoende vittne vid samma bord.

Annas väninna Cecilia kommer till restaurangen. Hon får höra att jag fyller år och vill köpa en drink till mig. Men hon nekas av bartendern. Cecilia blir förvånad eftersom hon just anlänt. Det var inte några som helst problem för henne att klara restaurangens första alkoholbedömning i entrén. Då var hon inte för onykter.

En vakt kommer till baren för att avvisa Cecilia. Han gör det på ett bryskt och otrevligt sätt. I samtalet mellan vakt och gäst drar han sig inte för att kalla henne ”hora” och ”fitta”. Han sliter henne av stolen. Anna reagerar mot hans aggressiva sätt och tilltal. Cecilia släpas och slängs ut ur restaurangen. Anna går till vårt bord. Hon sätter sig inte utan plockar upp sina saker. Hennes avsikt är att gå. Det finns ju ingen anledning att vara kvar. Väninnan har redan blivit utkastad.

Vakterna kommer springande. En av dem har vilt stirrande blick, en utfälld stålbatong och skriker ”nu ska du ut din jävla hora”. Ingen i vårt sällskap har fått klart för sig vad som är vakternas problem och varför vi ska ut. Vi förvånas bara över det obehagliga sättet och språkbruket. Den tidigare goda stämningen är förändrad. Plötsligt befinner oss mitt i ett helvete.

När vi frågar varför vakterna är så aggressiva möts vi av otrevligheter och våld. Ingen av oss gör något som provocerar eller motiverar våldsanvändningen. Jag frågar vad som händer. En av vakterna tar stryptag på mig bakifrån. Det svartnar för ögonen. Jag dunkas brutalt ner med ansiktet före i ett av borden. Jag fylls av en panikkänsla när jag får svårt att andas. Också de andra i sällskapet utsätts för övervåld. Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa bli misshandlad.

På vägen ut misshandlas Anna av vakten som skriker ”hora” och ”fitta” åt henne och slår henne med sin batong. Två av kollegorna håller i henne och den tredje slår. Hon värjer sig mot det våld hon utsätts för. Efteråt kan vi alla se bilderna på henne. Vakten däremot har inga skador.

Jag kan ärligt säga att det är en vidrig känsla av vanmakt som fyller mig när jag står utanför restaurangen och ser en kvinna jag är nära vän med förnedras. Jag står maktlös och kan inte göra någonting för att hjälpa henne. Jag hindras av en trivselvärd att komma in. Samtidigt hör jag hur vakten skriker ”hora”, ”fitta”, ”sköka”, ”slyna” till henne i entrén. Vaktens beteende styrks senare av ett nyktert oberoende vittne.

Cecilia diskuterar med en vakt om det hon varit med om. Då tar han henne plötsligt i ett grepp och kastar henne rakt ner i trottoarkanten. Jag hjälper henne upp. När jag frågar vakten varför han gjorde detta så säger han till mig ”hon är en jävla hora”.

En av oss i sällskapet ringer polisen. Vi kan inte acceptera vakternas vidriga beteende. När polisen kommer till platsen är jag först hoppfull och känner mig trygg. Nu kommer våldet att upphöra och vi får upprättelse.

Jag är extremt tagen av upplevelsen och vill berätta för polismännen vad vi varit med om. Några av poliserna står vid polisbilen. Jag går dit. När jag kommer närmare hör jag hur de skrattar och skämtar nedlåtande, likt grabbar i ett omklädningsrum, om SSU, mitt sällskap och Anna. Jag drar mig undan chockad när jag på ett påtagligt sätt med egna öron hör på vilket sätt polisen direkt tar vakternas parti.

En av vakterna pekar ut mig. Han anklagar mig säkert och detaljerat för att sparkat och misshandlat honom över hela kroppen inne på krogen. Jag räddas av att det omöjligt kan ha skett eftersom en kollega till honom redan avlägsnat mig ur lokalen. Vaktens felaktiga anklagelse är dokumenterad. Det är inte heller första gången vakten gjort så mot gäster. Trots det väljer Stockholms tingsrätt att lita på honom när hans ord vägs mot Anna Sjödins.

Polisen ger Anna möjligheten att gå hem. När hon säger att hon vill anmäla vakten tas hon till stationen. Ingen av oss uppfattar det på annat sätt än att det är för att göra polisanmälan. När jag efteråt får klart för mig att hon gripits kan jag inte tro att det är sant.

Jag blir förvånad när Annas anmälan mot vakten läggs ner av åklagaren. Samma åklagare driver dock vaktens anklagelser mot Anna. Under rättegången erkänner åklagaren att det är troligt att vakten sagt könsord till Anna precis som bland annat jag hört. Varför får inte vakten stå till svars för detta? Jo, för han lever under samhällets beskydd.

När ord står mot ord lyssnar rätten på vakten och hans kompisar och Anna fälls. Tyvärr är hon inte ensam den upplevelsen. Om inte vaktens historia om mig varit så uppenbart felaktig är det troligt att jag också fällts för misshandel och våld mot tjänsteman.

Jag har tidigare haft en extremt stor respekt för polis och rättssystem. Jag är ledsen, men efter alla dessa händelser jag sett på nära håll har jag fullkomligt förlorat den respekten. Bara tanken på att det är fler som känner som jag gör mig allvarligt orolig.

Hela situationen är frustrerande. I media får vi läsa hur många ledarskribenter och tyckare väljer att utgå från vakternas version. Det är något helt annat än det jag upplever den kvällen. Det är skrämmande att se hur många, inte sällan vita medelålders män, som klättrar på varandra i extas för att moralisera och tävla i att lägga skulden på Anna.

Det är möjligt att vissa har svårt med att vi idag lever i tider där en tjej kan ha skinn på näsan. Där hon faktiskt står upp och vägrar acceptera att bli kallad ”hora” och ”fitta”. Speciellt kanske hon inte ska behöva höra detta av en förordnad vakt som en del av hans tjänsteutövning.

Andra kanske provoceras av Annas politiska färg och glömmer att det nästa helg kan hända deras dotter. Jag vet inte. Men jag vet vad som händer den kvällen. Det kommer jag aldrig att glömma.

Anna och vårt sällskap kränks och utsätts för övervåld. Men samhällets budskap tycks vara att den som misshandlas och kränks är den skyldige då ord står mot ord och vakter är inblandade. Då litar rätten mer på vakten och hans kompisar.

Så här får det inte fortsätta

Läs mer om just fallet med Anna Sjödin och Crazy Horse;

» “Fula ord är inget att döma Sjödin för”, Yrsa Stenius krönika i Aftonbladet
»
“Sjödin är åtalad för sin politik”, Yrsa Stenius krönika i Aftonbladet
» “Även en bufflig sosse har rätt att bli full på krogen”, Marie Söderqvist i Expressen
» “Vem kan få rätt mot vakterna “, Annah Björks krönika i City
»
“Ordningsvakter ljuger”, Magnus Rosander i City
» “Dörrvakter har ingen trovärdighet”, Fadde Darwich i Expressen
» “Jamei vs Sjödin – ur en annan vinkel”, Mats Dagerlind hos Demofon
» “Anna Sjödin är oskyldigt dömd “, Khaled El-Khalayli på Sourze
» “Offer eller förövare?” , Ledare i tidningen Skånska Dagbladet
» “En läsning som påminner om Kafka”, Stefan Wahlberg i Metro
» Nina Unesi (som var med på rättegången) har bloggat här om Anna, Babak och horan, och här om Anna, Babak och den svarta skallen och här om inget rättskydd för misshandlade.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.

Läs också: » Vanliga frågor jag fått om kvällen på Crazy Horse.
Läs också: »
Anna Sjödins egna ord.


Jocke: “De kastade ut mig utan jacka i vinterkylan”

december 6, 2006

guests11.jpg

rubrikjocke.gif

Jag har en kompis på besök i Stockholm och vi ska på konsert på en klubb.

Vi går dit vid tiotiden då bandet ska börja spela. Bandet går inte på förrän elva. Efter konserten stannar vi kvar och snackar med ett gäng som vi lär känna under kvällen.

Jag är rätt trött då jag har jobbat hela dagen. Så trött att jag faktiskt kommer att somna vid bordet där jag sitter. Det är nu en väktare kommer fram och säger att jag måste lämna stället då jag inte kunde sitta och sova vid bordet.

Jag sa ok och påpekade att jag måste ha tag på min kompis, då han hade brickan till våra jackor (i jackan finns mitt tunnelbanekort, mina hemnycklar och min mobiltelefon).

Vakten säger att han inte har tid att vänta på att jag ska springa runt och leta efter honom och började fösa mig mot utgången. Då jag är medveten att det var runt 20 minusgrader ute och jag endast bär en träningströja, t-shirt och jeans på mig gör jag motstånd.

Jag gör motstånd för att inte bli utsläppt i 20 minusgrader utan jacka eller någonstans att ta vägen. Jag gör motstånd för att inte bli lämnad att frysa ihjäl.

Vakten tar utan att på något sätt försöka förstå min situation i med våld och tillkallar även sina två kollegor. De sätter på mig handbojor och väl ute blir jag nertryckt på marken.

De täcker mitt huvud med min tröja och slår mig sedan med knytnävar och batong.

Jag är naturligtvis helt chanslös där jag låg med tre stora vakter över mig. Som ett desperat försök att få dem att sluta slå spelar jag medvetslös.

Först efter ett tag slutar man slå. Man släpar in mig tillbaks på krogen och när polis kommer till platsen uppger vakterna att jag hade slagit dem, hotat dem och att jag varit mycket våldsam. Poliserna köper hela deras lögn.

Jag blir häktad under natten för att sedan förstå att jag blivit åtalad
för våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman samt våldsamt motstånd.

Jag motanmälde naturligtvis väktarna för misshandeln. Förundersökning lades ner i brist på bevis. Att blåmärken och skador över hela min kropp fanns dokumenterat på St Görans sjukhus spelade tydligen ingen roll.

Det är för mig en sådan ofattbar förnedring den här händelsen. Jag blev förnedrad den där vinterkvällen på marken, men ännu mer förnedrad när rättsamhället senare helt vände mig ryggen.

Med vänliga hälsningar
Jocke*

*Jocke heter egentligen något annat.

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Maria: “Varför fick han inte lämna blodprov?”

december 6, 2006

guests11.jpg

varforinteblodprov.gif

gasterberattar.jpg

Jag känner bara att jag måste berätta om när vi besökte Stockholm tillsammans med vänner och skulle gå in på en krog. En av killarna nekades inträde för att han hade en rutig och för ful skjorta (det var inte en flanellskjorta…) och då ilsknade hans kompis till och frågade vad som menades.

Han argumenterade mot vakten, tog inte i honom en enda gång men eftersom han inte försvann eller var tyst när vakten bad honom om det tillkallades piketpolisen som BRUTALT (vi blev faktiskt chockade över övervåldet mot en helt ”vanlig” person) satte handfängsel och förde iväg honom till häktet.

Han bad uttryckligen flera gånger om att få lämna blodprov eftersom han misstänkte vad han skulle anklagas för. Han hade druckit visst, men så berusad att han skulle hamna i fyllecell var han INTE.

I anmälan stod det sedan att han omhändertagits på en helt annan plats på Stureplan och att han varit så full att han varit en fara för sig själv och andra… Något blodprov fick han inte lämna vilket man kan tycka borde vara en rättighet. Man kan ju även undra om en stupfull argumenterar för att få lämna blodprov…?

Så här håller vakterna (och polisen) på hela tiden, det är bara det att så få får tillträde till media och kan berätta hur det verkligen går till.

Hälsningar
Maria*

* Marias namn är egentligen något annat

Åter till gäster berättar. Läs fler erfarenheter som skickats in till upprättelse.


Hanna Börjesson: “Det skulle inte hjälpa ens om gud fader satt i vittnesbåset”

november 22, 2006

”Det skulle inte hjälpa om jag satte Gud Fader själv i vittnesbåset. Polis och vakter får alltid rätt”. Det är min advokats ord. Jag ska upp inför domstol i dag, åtalad för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd.

Än en gång försöker jag formulera ett inlägg i den landsomfattande debatten kring ordningsvakter och krogvåld. Att vara känslomässigt involverad i en process som i den jag är, gör inte saken lätt.

Jag och flera med mig som upplevt liknande situationer vet att den kritik som riktats mot många ordningsvakter är allt utom obefogad, som det har påståtts.

Det har också uttrycks att ordningsvakterna har en mycket hög kompetens, vilket jag tycker rimmar dåligt med den två veckors utbildning som ligger till grund för deras arbete. Kompetensen är enligt mig mycket bristfällig och det är knappast av en slump som kritik riktas mot krogvakters uppenbara maktmissbruk landet över.

Jag ska alltså upp i rättegång i dag, åtalad för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Åtalad och snart dömd. Därom inga tvivel.

Det finns ingen chans till upprättelse i ett fall som detta. Min advokat har själv helt objektivt konstaterat att ”det skulle inte hjälpa om jag så satte Gud Fader själv i vittnesbåset, polis och vakter får alltid rätt”.

Vår uppgift blir således att nyansera bilden av vad som skett, att få historien berättad sådan den är. Men jag har förstått ett: det kommer aldrig att handla om rättvisa.

Allt började en sen kväll för drygt två år sedan, på väg in till klubb Dragonen i Umeå.

Det första i en rad av misstag vi (jag och min pojkvän) gjorde den kvällen var att göra entré genom fel ingång, nämligen den avsedd för vip-gäster. Något som inte någonstans indikerades.

I mötet med vakterna uppstod därav en diskussion, för att fatta mig kort.

Vi beslutade oss för att lämna stället och på väg ut vänder sig min pojkvän om och gör en gest med långfingret. En laddad gest. Ett misstag, dumt, men såvitt jag vet inte olagligt.

Ett kort ögonblick efteråt är han nere på golvet. Jag hinner inte notera något annat än att det gick fort, och rädslan som syntes i hans ansikte.

Därefter uppstår ett tumult som är svårt att beskriva. Det hela slutar med att vi båda ligger på mage, vända bort från varandra, rädda naturligtvis och nertryckta i ett golv av klinkers i ett slutet rum. Armarna i handfängsel på ryggen, benen böjda bakåt och vakten ovanpå som med hela sin tyngd trycker sitt knä i ryggen på mig och skriker: ”Vad går du på? Vad har du tagit?”

Jag ligger still, länge. Jag trodde jag skulle kräkas. Jag minns att jag tänkte att jag hellre ville att han skulle ta upp mig och slå till, för den smärta som uppstod efter att så länge blivit pressad mot det hårda golvet blev outhärdlig. Men det är klart, det syns inte efteråt.

När polisen väl kom till platsen tog en av dem av mina handbojor, såg på mig och presenterade sig. Då brast det och jag började gråta uppgivet. Han tittade på mig och jag såg att han såg att jag inte utgjorde något hot. Varför såg ingen annan det?

Men den viktigare frågan är: kommer han nu att kunna ta parti mot vakterna och vittna om detta för mig i rätten? Jag vågar inte hoppas.

Jag antar att det knappast förvånar att den anmälan vi gjorde mot vakterna aldrig ledde till förundersökning. Att jag blivit kränkt, frihetsberövad och misshandlad kommer aldrig att spela någon roll för någon annan än mig själv. Rätten har gett ordningsvakter rätten att i sin yrkesutövning överskrida alla gränser för våld utan att bli fällda.

Om man som ordningsvakt hellre tar till våld än pratar med människor, då är frågan om man ska ha ett sådant yrke.

Om man inte kan avgöra huruvida någon är glad, rädd eller drogpåverkad, då är frågan om man ska ha ett sådant yrke.

Om man är mer intresserad av att få skadestånd än rättvisa, då är frågan… ja, ni förstår.

Men de har ett sådant yrke och är därmed betrodda med en högre trovärdighet än jag.

Men detta, deras formellt goda omdöme, bör i allra högsta grad ifrågasättas i varje enskilt fall. Annars är vi inte, och kan aldrig bli, lika inför lagen.

HANNA BÖRJESSON

ur Aftonbladet 


Follow

Get every new post delivered to your Inbox.